Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
regeringarna. Under gränsfejden på Karl X Gustafs tid eggades de
till den ryska tron döpte ingermanländingarne och karelerna att
resa sig emot svenska kronan. Många bland dem bortfördes till
Ryssland, där de äfven efter fredsslutet och trots svenska
regeringens reklamationer kvarhöllos till och med mot sin egen vilja.
Därigenom försvagades emellertid den ryska kyrkan inom svenskt
område, och den lutherska invandringen från Finland fick större
utrymme.
Estland och Lifland (jämte Ösel, som eröfrades från Danmark)
hade Sverige tillägnat sig i kamp emot så väl Ryssland som Polen
efter den gamla tyska ordensstatens upplösning under
reformationstidehvarfvet. Allmogen i dessa länder var till största delen estnisk
och (i södra Lifland) lettisk. Blott här och där på kusterna och
öarna fanns en gammal svensk befolkning. Adeln och borgerskapet
voro tyska, men uppblandades under den svenska tiden med
invandrare från Sverige, liksom ännu flere tyskar från dessa provinser
öfverflyttade till Sverige. Invid Narva låg den af ryske borgare
bebodda köpingen Ivangorod, och i en förstad till Riga hade Karl
XI tillåtit flyende ryske sekterister att bosätta sig.
Båda dessa provinser, som titulerades »hertigdömen», hade hvar
sin särskilda författning under svenska kronans suveränitet. Men
dessa författningar med sina landtdagar, riddarhus och valda landråd
voro egentligen blott bollverk för det adliga godsherreväldet.
Städerna hade visserligen kvar sina särskilda privilegier, men ringa
andel i landsstyrelsen. Allmogen var med få undantag lifegen och
behandlades hårdt af sina husbönder. Lag skipades efter olikartade
och mycket oklara länsrättsliga sedvänjor, men sedan svenska
regeringen upprättat ett system af ordnade domstolar, tillämpades äfven
svensk rätt i sådana fall, där ingen inhemsk fanns att tillgå. Den
nya ämbetsmannaförvaltningen, som väsentligen inskränkte
godsherrarnes själfrådighet, var likaledes organiserad efter svenskt
mönster.
Störst var öfverensstämmelsen med de svenska inrättningarna i
kyrkligt afseende. Sveriges makt hade i dessa trakter räddat
reformationen, som de ledande klasserna under svåra pröfningar hade
omfattat med synnerlig ifver, och Östersjöprovinsernas evangeliska
kyrka kan med skäl betraktas som en dotter af den svenska. Äfven
kyrkoböckerna och kyrkobruken liknade de svenska, och från Sverige
härstammade nitet för den offentliga undervisningen inom
befolkningens så väl lägre som högre lager. De stamskilda allmogespråken
uppodlades till uttrycksmedel för en kristlig litteratur, gymnasier
och skolor stiftades eller återupprättades ur långvarigt förfall, och
det nyanlagda universitetet i Dorpat framstod trots många
vedermödor såsom den protestantiska och europeiska bildningens yttersta
missionsstation mot öster.
Dessa så ofta härjade länder hade ändtligen fått åtnjuta en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
