Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
handtverkare, som sedan hade ganska svårt att få komma hem igen.
Vissa makters köpmän hade traktatsenlig rätt att underhålla faktorier
i några få städer, och invid Moskva fanns en särskild »tysk köping»,
bebodd af dessa mer eller mindre tillfällige gäster, ungefär som
liknande kolonier i Orienten. I synnerhet alla protestantiske
västerländingar sammanslogos i Ryssland under namnet »tyskar», liksom
det talades om »franker» i den osmanska Levanten. Från sådana
besökare härflöt det mesta af hvad allmänheten fick veta i Europa
om det afstängda, hemlighetsfulla landet.
De svenske vederbörande visste dock mycket mera och borde
egentligen ha kunnat skaffa sig en ännu grundligare kunskap. Sverige
var den första och intill århundradets sista årtionden den enda
europeiska makt, som hade en ständig legation i Moskva jämte några,
»faktorer», motsvarande nutidens konsuler, i vissa andra städer.
Det svenska sändebudet behandlades med större aktning än andra
och uppträdde vid flere tillfällen såsom de protestantiske
främlingarnes beskyddare mot fanatiska öfvergrepp. De äldre svenska
sändebudsberättelserna vittna också därom, att deras författare trots
alla svårigheter, som äfven de hade att bekämpa eller kringgå,
förstodo att samla nyttiga underrättelser om ryska förhållanden och
personer. Svenske officerare, som medföljde utomordentliga
ambassader, uppgjorde goda vägkartor och aftecknade befästningar förutom
hvarjehanda bilder ur folklifvet. I de svenska ämbetsverken funnos
flere kännare af det ryska språket, och man samlade ryska bref och
skrifter till upplysning om grannrikets inrättningar och seder. Af
allt detta material offentliggjordes icke mycket. Det mesta bevarades
efter tidens sed såsom statshemligheter med risk att förläggas och
glömmas.
Man hade inom ledande kretsar i Sverige god reda på de
utsikter, som handeln med Ryssland kunde erbjuda, och regeringen
gjorde sitt bästa att vinna de misstrogne grannarne för en lättare
samfärdsel. I Stockholm fanns en privilegierad »ryssegård», där
moskovitiske krämare, för så vidt som de framsläpptes af sin
öfverhet, kunde utprångla sina varor, och liknande marknader öppnades i
Östersjöprovinsernas städer. Det var en gammal svensk förhoppning
att kunna draga den ryska handeln med vesterlandet öfver
Östersjöprovinsernas och Finlands hamnar. Icke nog därmed, man hoppades
äfven att genom Ryssland kunna träda i samfärdsel med Persien
och andra asiatiska länder. Redan i förra hälften af sjuttonde
århundradet hade holsteinsk-svenska beskickningar verkligen lyckats
framtränga dit och hemfört till Europa, om icke annat, åtminstone
en noggrannare kännedom än förut om persisk kultur och
skaldekonst. Karl XI återupptog dessa planer enligt förespeglingar af
nitiske förslagsmakare och agenter, och han sökte främja dem äfven
genom att inkalla armeniske köpmän till Stockholm.
Det visade sig likväl omöjligt för Sverige att med varaktig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
