Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
särskilda staterna i oupphörligt skiftande läger. För öfrigt växlade
maktinflytandet ständigt, ej blott i mån af militära segrar eller
nederlag, utan äfven efter rent diplomatiska framgångar eller misstag.
Det var Karl XI:s verk, att Sverige, som länge farit vilse i
storpolitikens irrgångar, omsider vunnit en klarare och fastare
hållning utåt som inåt. Sverige tarfvade ej längre franska subsidier
och var därmed äfven frigjordt från tvånget att följa Frankrikes
anvisningar, som stredo mot kronans både plikter och intressen.
Sverige kunde uppriktigt häfda Tysklands säkerhet mot franska
inkräktningar och utan omsvep ställa sig på tyska riksförfattningens
grundval, hvarpå äfven dess egna rättigheter voro byggda.
Svenska kronan hvarken ville eller kunde införlifva sina tyska
provinser med det egentliga Sverige. Kejsarens och tyska rikets
suveränitet, under hvilken dessa rikslän lydde, var, riktigt fattad
och behandlad, snarare ett stöd än ett hinder för den svenska
statsmaktens herradöme öfver deras hjälpkällor och för dess politiska
inflytande i Europa. Den landsfurstliga myndighet, som tillkom
Sveriges konung liksom andra riksständer, var mycket vidsträckt
och stärktes ytterligare, om han icke sällade sig till det intrigerande
franskvänliga partiet, utan ärligt vårdade sig om Tysklands
gemensamma intressen äfven utanför sina egna provinsers gränser.
Genom en sådan politik kunde han lättare tillvarataga sina
anspråk mot sina tyska undersåtar och grannar. Reduktionen, som
äfven inom de tyske provinserna genomfördes i stor omfattning,
stördes därför föga af eljes besvärliga klagomål inför tyska
riksmyndigheter. Med Brandenburg, Mecklenburg, staden Bremen och
andra grannar hade Sverige för sina tyska provinsers räkning alltid
kinkiga tvistigheter, som dock betydde mindre, så länge Sverige ej
gaf hugg på sig genom en falsk ställning till rikets allmänna
uppgifter.
Å andra sidan hade Sveriges konung själf andel i
rikssuveräniteten genom sin representation vid den ständigt samlade riksdagen i
Regensburg och genom sina öfriga befogenheter såsom riksfurste.
Jämte andra nordtyske furstar var han ledamot af två »rikskretsar»,
den »öfversaxiska» och den »nedersaxiska», var dessutom med om
den senare kretsens »direktorium» och kunde, stödd på sådana
rättsåligganden, såsom den mäktigaste bland alla dessa furstar inverka
på deras inbördes förhållanden till sin egen fördel. I kraft af sin
garanti för vestfaliska freden kunde han uppträda till försvar för
samtlige riksfurstars rättigheter emot kejsarmakten och häfda
protestanternas religionsfrihet till och med inom kejsarens och de katolska
riksständernas egna länder.
Sveriges maktställning i Tyskland berodde således på en mängd
invecklade förhållanden förutom dess besittningars geografiska vidd
och läge. Men också väldet öfver de tre stora segelbara floderna
Oders, Elbes och Wesers mynningar med tillhörande tulluppbörd,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
