Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på utskrifning grundad »national» milis (omkring 12,000 man), som
dock hade en mycket svag utbildning.
I Tyskland lydde under danska kronan grefskapen Oldenburg
och Delmenhorst vester om Bremen-Verden, äfvensom vestra delen
af Holstein. Danmark var således besvärligt for Sverige vid både
Weser och Elbe och traktade allt jämt efter ytterligare utvidgning.
Därför sökte Danmark äfven hindra lyneburgarnes makttillväxt och
understödde deras afundsamme fränder i Wolffenbyttel. I synnerhet
ville Danmark, trots så väl sjömakternas som de tyske grannarnes
motstånd, bemäktiga sig riksstaden Hamburg, som redan var det
förnämsta sätet för Tysklands handel. Altonas anläggning på danskt
område tätt invid Hamburg afsåg att störa det motspänstiga
borgerskapets samfärdsel och framtvinga dess erkännande af den danske
konungens öfverhöghetsanspråk.
Men det danska väldet led af en svår politisk skada, som
förkrympte hela dess växt. Det var de månghundraåriga
slesvig-holsteinska förvecklingarna. De skiftade ofta gestalt, men i sitt
dåvarande läge syntes de brydsammare än vanligt.
Den oldenburgska ätten hade utgrenat sig i många linjer. De
flesta innehade sina besittningar under den kunglige hufvudmannens
styrelse och voro icke stort mer än privilegierade godsherrar. Men
hertigarne på Gottorps slott utanför staden Slesvig ägde verkliga
furstendömen och följde en själfständig politik. Ända från Karl IX:s
tid stodo de i förbindelse med Sverige och voro besvågrade med
dess konungahus.
Ett fördrag i kraft af Roskildefreden 1658 hade gifvit hertigen
af Holstein-Gottorp full suveränitet öfver vidsträckta områden i södra
och mellersta Slesvig, som af ålder varit ett land under danska kronan.
Af Holstein, som hörde till tyska riket, innehade han några betydande,
ehuru spridda delar i öster och söder. I Holstein låg också stiftet
Lybeck-Eutin, hvars furste, som bar biskopstitel äfven efter landets
indragning från katolska kyrkan, enligt särskilda fördrag skulle väljas
på lifstid ur gottorpska huset. Åtskilliga andra delar af båda
hertigdömena styrdes af konungen och hertigen i »kommunion», stodo
under deras samfälda regering med växlande ledning, men inskränkt
af det mäktiga ridderskapet. Förhållandet emellan de båda
ättegrenarna var ytterligare intrassladt därigenom, att de trots allt enligt
gamla fördrag (»unioner») voro förpliktade till inbördes hjälp och
gemensam utrikespolitik. Men hvilkendera skulle leda denna politik,
det var icke tydligt föreskrifvet. Hertigens suveränitet gaf honom
befogenhet att sluta traktater på egen hand, och han begagnade sig
däraf till konungens förfång.
Den gottorpska frågan intog ett ansenligt rum bland tidens stora
juridiskt-diplomatiska processer. Många staters arkiv riktades med
vidlyftiga inlägg i denna sak, och på tryck uppblomstrade en hel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
