Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sedermera uppslaget till hela Rysslands administrativa omdaning,
när rikets alla tillgångar måste uppbjudas och sammanträngas till
användning emot vida svårare krigshot, än det tatariska
någonsin varit.
Tataranfallen afstannade icke med ens, men deras farlighet
minskades i samma mån, som bollverken vid steppgränsen tilltogo i
omfång och styrka. Ett annat, ehuru från flere synpunkter
betänkligt och opålitligt värn emot de otrogne utgjordes af de
krigarsamfund, som vunno rykte och utbredning under namn af »kosacker».
Ordet är lånadt från tatarerna själfva, som därmed betecknade
väpnade lösdrifvare eller röfvare utan fast samband med någon ordentlig
»hord», ett läger under en erkänd stamhöfding. De förste kristne
kosackerna voro äfventyrare, som gåfvo sig ut på ströftåg i trakterna
omkring mellersta Dnepr, sedan tatarkanernas välde mot slutet af
medeltiden blifvit undanträngdt af de store littauiske och polske
härskarne från dessa öde nejder, som fordom varit folkrika slaviska
bygder. Ukraina (»gränslandet»), såsom detta område kallades, togs
dock äfven delvis i besittning af företagsamme polske stormän, som
där anlade vidtomfattande jordbrukskolonier med arbetskrafter från
adelsgodsen i de närmaste landskapen. De gamla förfallna städerna,
främst det heliga Kiev, den ryska kristendomens vagga, reste sig ur
gruset, kyrkor och kloster byggdes eller återställdes, till och med
skolor inrättades, som spridde en viss grad af bildning åtminstone
bland prästerskapet långt in i det närgränsande moskovitiska riket.
Sålunda uppstod en ny fast befolkning, hufvudsakligen af
grekisk-ortodox tro och ryskt tungomål, hvilket likväl betydligt skilde sig
från det af tsarens undersåtar talade språket. Det var emellertid
svårt att kvarhålla den ditflyttade allmogen i lifegenskap eller ens
att häfda en lagbunden styrelse, då kosackernas föredömen och
lockelser visade vägen till otyglad frihet.
Kosackskarorna, som ständigt ökades genom tillopp af rymmare
ur alla klasser och ofta anfördes af adlige »hetmaner», lågo i
oafbruten fejd med liknande tatarföljen, hvilkas stridssätt, dräkt och
seder de efterhärmade i många stycken. Ej sällan gjorde de infall
i den turkiska lydstaten Moldau eller gåfvo sig af på båtar utför
Dnepr och härjade å Svarta hafvets kuster. De vildaste och
djärfvaste ibland dem, zaporogerna (»männen bortom forsarna» i den stora
älfvens nedre lopp), hade ett särskildt läger på en aflägsen
flodholme, där de skiftade sitt byte och vederkvickte sig med stormande
orgier efter utståndna faror och långväga färder. Men alla kosacker
betraktade sig som ett kristet »ridderskap», af hvilken börd de vara
månde, underkastade sig intet arbetssläp och erkände icke
hemlandets ståndsskillnader och lagbud eller någon annan öfverhet än den,
som lemnade fullt utrymme åt deras dådlust och deras vana att
efter behag välja och ömsa sina tillfällige höfdingar.
Från Dneprområdet utbreddes hastigt hågen för det obundna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
