Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gå anfallsvis till väga mot den gemensamme fienden. Förhållandet
till Polen blef så mycket mera spändt, som Mazepa misstänktes för
att stå i särskilda förhandlingar med åtskillige polske magnater.
De styrande i Moskva fruktade därför, att de skulle lemnas i
sticket af sina allierade vid uppgörelsen med sultanen och hans
tatariske vasaller, och att möjligen en ny omhvälfning i själfva
Ryssland förbereddes med polackarnes och kosackernas tillhjälp. De
beslöto då att hellre göra nya ansträngningar för att vinna någon
framgång i kriget och därjämte sysselsätta de opålitlige ukrainske
kosackerna. Angreppet riktades denna gång icke mot Krim, utan
mot de fästningar, som sultanen, till öfvervakande af tatarerna, höll
besatta med egna trupper vid Dneprs och Dons nedre lopp. Den
egentliga turkiska krigsmakten var upptagen af kampen mot
kejsarens framträngande härar vid Donau, och ryssarne hoppades, att
på grund däraf hans garnisoner skulle vara försvagade i de
jämförelsevis mindre viktiga fästningarna inom det tatariska området vid
Svarta hafvet. Mazepa fick därför 1695 befallning att tåga nedför
Dnepr, men vid hans sida ställdes bojaren Boris Petrovitsch
Sjeremetiev i spetsen för en talrik moskovitisk här. En annan rysk här,
hufvudsakligen bestående af streltserna och de på europeiskt vis
exercerade regementena, skickades under flere generalers befäl utför
Volga och tågade sedan landvägen öfver den korta vattenskillnaden
mellan Volga och Don för att öfverrumpla Azov, den förnämsta af
de turkiska fästningarna i dessa trakter. Med denna här följde
äfven tsar Peter, ehuru utan att själf deltaga i den militäriska
ledningen.
Hela företaget var illa planlagdt och misslyckades på samma
sätt som förut Golitsyns, väsentligen därför att hären af brist på
lifsmedel måste återvända, sedan några skansar vid Don blifvit
eröfräde, men anfallet på Azov blifvit tillbakaslaget med stor förlust.
Icke förty firade tsaren sin hemkomst till Moskva med en stor
triumfprocession och sände skrytsamma skrifvelser om hvad han
uträttat till sina europeiske bundsförvanter. Han var dock själf fullt
medveten om sin motgång och den därmed förbundna faran. Det
första azovska fälttåget, som han personligen hvarken hade beslutit
eller anfört, utgjorde för honom den väckelse han behöfde till
själfständig verksamhet. I början af år 1696 dog hans äldre broder
och nominelle medregent Ivan, och de herrar, som dittills å bådas
vägnar innehaft styrelsen, hade nu förlorat sitt anseende och sitt
själfförtroende. Först från denna tid börjar tsar Peters egen
regering.
Företaget mot Azov måste ovillkorligen förnyas och
genomföras, så vida han ej både inom och utom landet skulle komma i en
falsk och ohållbar ställning. Till operationsbas bestämdes staden
Voronesch vid öfre Don, där floden började blifva segelbar för de
lastpråmar, som plägade användas för tillförseln af spannmål från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
