Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bojarer, och för större säkerhets skull medtog han åtskillige
ynglingar af förnäma ätter, medan andre skickades till Venedig för att
uppfostras till sjömän. Resesällskapet hade formen af en stor
ambassad, som leddes af flere därtill utsedde herrar, i hvilkas följe tsaren
själf befann sig under antaget namn. Han valde ett sådant
inkognito icke blott emedan han under, dess skydd kunde uppträda i
utlandet med större frihet, utan äfven därför att han för den stora
mängden af sina undersåtar ville dölja, att han lämnade själfva sitt
rike på samma gång som sin vanliga verksamhet. Hans öppna och
otvungna samkväm med främlingarne, hans personliga deltagande i
deras nöjen, exercis och kroppsarbete hade länge väckt skandal hos
folket, hvars vördnad för härskaren var förknippad med dess
föreställning, att han, otillgänglig för simple dödlige, dvaldes i palatsen
och kyrkorna på Kreml och därifrån under oupphörliga
andaktsöfningar vårdade sig om de rättrognes välfärd. Så länge Ivan lefde,
uppbars denna tsardömets helgd åtminstone af honom, men efter
hans död blef Peters ställning svårare och stärktes i folkets ögon ej,
såsom han hoppats, af det turkiska kriget, enär skulden för de
ökade bördorna icke efter gammal sed tillmättes tsarens tjänare,
utan honom själf, som personligen anordnade allt hvad därmed
sammanhängde och fortfarande blottställde sin värdighet genom
samverkan med kättarne. Om han nu för någon tid försvann ur
folkets åsyn, så kunde förargelsen hinna dämpas, ifall hemligheten
med den utländska resan bevarades i Ryssland och tsarens
myndighet på afstånd strängt häfdades genom det insatta regentskapet
jämte andra försiktighetsmått.
Resan tog längre tid och fick en annan riktning än från
början var afsedt. Peter hade ämnat fara först till Wien och Venedig,
sedan till Nederländerna och England och så hem genom
Nordtyskland öfver Königsberg. Denna reseplan stod i öfverensstämmelse
med hans turkiska politik, men måste ändras på grund af den
långvariga polska valstriden, som omöjliggjorde bortfärden genom Polen
och sedan vållade flerfaldigt uppskof, i synnerhet den förlängda
vistelsen i vestra Europa. Tsaren ville icke begifva sig till Wien, innan han
hunnit förvissa sig om, att hans närmaste bundsförvant, konung
August, någorlunda stadgat sin makt i Polen och gjort sig i
ordning till ett nytt fälttåg mot Turkiet.
Först i mars 1697 kunde Peter lemna Moskva. Han tog då
vägen öfver svenskt område till Riga, hvarifrån han gjorde ett kort
besök i Kurland. Från Libau for han sjöledes till Pillau och
Königsberg. I Preussen stannade han till midsommartiden för att
afvakta det polska konungavalets utfall. Han vågade icke fortsätta
resan till sjös af fruktan för den franska eskader, som väntades
till Östersjön för att ledsaga Conti. I stället reste han skyndsamt
genom Brandenburg, Harz och de velfiska länderna och sedan utför
Rhen till Amsterdam. I Nederländerna dröjde han till början af år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
