Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som konung August för tsarens eventuella sträfvan att fatta »fast
fot vid Östersjön.» Med hvad Danmark själf hade att vinna på en
sådan garanti, var mer än tvifvelaktigt.
* *
*
En verkligen fast sammanslutning emot Sverige kom således
aldrig till stånd. Ingen gemensam förbundstraktat förenade de tre
makterna till enhälligt och planmässigt uppträdande, och, hvad värre
var, hela planen var byggd på ett underlag af stridiga afsikter och
alla de inblandade parternas förhoppningar att, under sken af att
främja hvarandras önskningar, efter omständigheterna uteslutande
fullfölja sina egna syften.
Fredrik IV och August II voro båda fullt beslutne att med
snaraste öfverfalla Sverige. Men de räknade hvar för sig på att hastigt
vinna afgörande fördelar, icke genom egen insats af alla tillgängliga
krafter, utan genom Sveriges kraftsplittring. De ville båda företaga
jämförelsevis lätta och billiga diversioner och kasta den svåraste
bördan öfver på hvarandras skuldror. Den beredvillighet, hvarmed de
ömsesidigt höjde sina anbud till hvarandra, härflöt icke blott af
lättsinne, utan äfven af begär att så fort som möjligt egga hvarandra
till fientligheternas öppnande. Deras aftal, sådant det slutligen kom
till stånd, blef ändå så lösligt, att dess förpliktande kraft sattes i
beroende af Rysslands medverkan. Men man gör dem säkerligen båda orätt,
om man antager, att de förbisett denna brist. Snarare förefaller det,
som om de hvar för sig velat hålla en undanflykt öppen, ifall
omständigheterna skulle nödga dem att draga sig tillbaka från företaget.
Det saxiskt-ryska förbundet, som äfven Danmark tillträdde, kunde
omöjligen på allvar betraktas såsom den garanti för Rysslands
medverkan, hvarom det stadgades i den dansk-saxiska traktaten.
Eftersom likväl de båda konungarne höllo till godo därmed, så måste de
hvar för sig ha ansett uppgörelsen i Moskva tjänlig för sina
intressen från andra synpunkter. Så väl den ene som den andre kunde,
om det gick honom illa, framställa den ryska alliansen såsom
innehållslös och på grund däraf skaffa sig fria händer till förlikning med
Sverige. Men det var också möjligt att begagna denna halffärdiga
allians såsom ett uppslag att drifva tsaren till krig vid äfventyr, att
han eljest skulle ohjälpligt blottställa sig för den gemensamme
fiendens hämnd.
Tsar Peter kände sig ännu icke förpliktad till någonting
farligt. Han hoppades alltjämt på framgång i sina förhandlingar med
Turkiet och trodde sig om att kunna uppskjuta deras afslutning, till
dess han vunnit hvad han ansåg skäligt Men han hade ingenting
emot, om två europeiska makter kunde förhjälpa honom till en »fast
fot vid Östersjön», så vida han blott finge se, hur deras anfall mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 06:54:53 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/hhkarl12om/0081.html
