Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sverige månde förlöpa. Själf hade han ju förbehållit sig att ingripa
först då, när ingenting syntes honom stå på spel, och han smickrade
sig utan tvifvel med att ha fört de ifrige konungarne bakom ljuset.
I själfva verket var det åtminstone konung Augusts och Patkuls
mening att undanhålla Ryssland all verklig maktutvidgning.
Östersjöprovinsernas snabba eröfring skulle sätta den saxiska politiken
i stånd att diktera en fred, som till det minsta möjliga inskränkte
tsarens fotfäste vid hafvet. De voro båda likaledes öfverens om att
indraga polska republiken i det djärfva äfventyret, dock utan någon
vinst för dess egen räkning. Men för öfrigt skildes de båda tyske
statsmännens sträfvanden åt i allt väsentligt. Konungen tyckte sig
ha all anledning att påräkna, att den skyddssökande adelsmannen
blott skulle förblifva hans underordnade verktyg, och denne, som ej
drog i betänkande att fresta hans ärelystnad genom vilseledande
förespeglingar om sinnesstämningen i Lifland, drömde fortfarande om
att kunna begagna äfven de mäktigaste furstar, den ene efter den
andre, i sitt ridderskaps och sina egna intressens tjänst.
Hela den mot Sverige riktade stämplingen var en väfnad af
ränker, som undergräfde hvarandra, ett bräckligt politiskt konststycke,
sammanfogadt mer af växlande öfverlistningsförsök än af säkra
beräkningar angående förhandenvarande maktmedel. Den enda
egendomliga och någorlunda ihärdigt fasthållna statsmannatanke, som där
kan spåras, tillhörde konung August. Hans sträfvan att grundlägga
en ny omfattande militärmonarki förblef sig alltid lik, hvilka
skiftande utvägar han än månde välja för att uppnå sitt mål. Men hans
diplomatiska förmåga var större än hans organisatoriska och lockade
honom att förblanda underhandlingarnas framgångar med det
verkliga politiska arbetets frukter.
För så vidt som planens utgång kunde betingas af
motståndarens diplomatiska öfverlistning, var Sverige på förhand prisgifvet.
Alla de svenska sändebuden vid de olika hofven sväfvade i
fullständig okunnighet om hvad som förehades. På sin höjd oroades de
någon gång af onda aningar, att icke allt stod rätt till. Men
särskildt konung August hade gjort sig mycket besvär med att genom
låtsade underhandlingar och andra spegelfäkterier invagga de
svenske diplomater, med hvilka han hade att göra, i den föreställningen,
att han byggde sin politik just på förhoppningen om en samverkan
med deras regering. Från Köpenhamn kommo inga upplysningar om
någonting annat än det vanliga spända förhållandet till de danske
statsmännen. Den stora beskickning, som afgick till Moskva för att
efter gammal häfd vid regentombyte i ettdera riket uppfordra tsaren
till den gällande »evärdeliga» fredstraktatens bekräftelse, förundrade
sig visserligen något öfver hans obenägenhet att därvid aflägga ed
å sitt bekräftelsebref med den brukliga korskyssningsceremonien,
äfvensom öfver de oförmodade klagomål, som hans rådgifvare
framställde angående hans mottagande i Riga för två år sedan. Men det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
