Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ansvar för att ej synas uteslutet från denna europeiska frågas
biläggning.
I det hela taget voro villkoren i Traventhal ungefär de samma
som i Altona, men tydligare formulerade i hertigens intresse. Hans
suveränitet och själfständiga krigsherrerätt bekräftades ånyo, och
han fick till och med ersättning i penningar för de förluster han
lidit genom det danska öfverfallet. För den svenska politiken var
denna traktat en betydande framgång, ehuru bestämmelserna
omedelbart gällde endast Danmark och Holstein. Formellt rådde intet
krigstillstånd emellan Sverige och Danmark, och något egentligt
fredsslut dem emellan kunde således ej heller komma i fråga. Men
utom den fördel, som hertigens maktförstärkning och Danmarks
förödmjukande kunde innebära för Sverige, gaf traktaten Sverige
äfven en egendomlig borgen för en korrekt utrikespolitik från
Danmarks sida. Genom den s. k. »amnestipunkten», som ålade
Danmark att ej lägga garantimakterna till last deras inblandning i den
nu afslutade fejden, förpliktades konung Fredrik i all synnerhet att
ej under någon förevändning företaga några fientligheter emot Sverige
och lyneburgska huset eller att på något sätt bistå deras fiender.
Han afgaf dessutom en särskild försäkran, att denna punkt gällde
äfven hans förhållande till konung August i anledning af dennes
fredsbrott med Sverige.
För Karl XII var denna danska förpliktelse af synnerligen stor
vikt. Han hade därigenom tvungit Danmark till en neutralitet,
hvars upprätthållande stod under samma garanti som
Traventhaltraktaten i dess helhet. Uppträdde Danmark framdeles fientligt emot
Sverige, så förverkade det på samma gång all den trygghet, som
den nu ingångna freden erbjöd. Holsteinska frågan skulle då
öppnas på nytt, och Sverige kunde uppfordra de öfriga garantimakterna
att medverka till Danmarks bestraffning. Det var därför icke
underligt, att Karl XII icke betraktade uppgörelsen i Traventhal såsom
fullbordad, förr än han förvissat sig om Danmarks uttryckliga
erkännande af »amnestipunktens» tillämpning för det fall, som
närmast var af betydelse för Sverige. Han lät sin här rycka fram till
Rungsted på vägen till Köpenhamn och beredde sig att fortsätta
fientligheterna, då han fick underrättelse om fredens afslutning,
men utan bifogande af konung Fredriks försäkran. De danske
statsmännen lyckades förmå amiral Rooke att skilja sin flotta från den
svenska, i det att de ingåfvo honom den föreställningen, att allting
var klart, och att hans instruktioner således ej längre kunde
berättiga honom att intaga en hotande hållning mot Danmark. Karl XII
gaf dock icke vika för de påtryckningar, som på grund däraf
försöktes af danskarne och äfven understöddes af hans egne
rådgifvare. Han hade grundade skäl till misstankar, ty till och med
sedan han några dagar efteråt från sitt sändebud i Traventhal
ändtligen mottagit konung Fredriks förklaring och börjat förhandla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
