Karl XII. Omstörtningen i Östeuropa 1697-1703 / 92 (1902) Author: Harald Hjärne - Tema: Russia Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Rysk musketör.

Dessa rykten fingo sin bekräftelse genom säkra underrättelser
omedelbart före Karl XII:s affärd från Karlshamn den 1 oktober.
Redan den 19 augusti hade krigsförklaringen helt plötsligt blifvit
kungjord, samma dag som Karl XII i sitt läger på Själland
mottagit ett utomordentligt ryskt sändebud, hvars ärende var att i
förväg tillkännagifva, att en högtidlig beskickning med snaraste
skulle anlända för att å tsarens vägnar stadfästa den »eviga freden».
Detta sändebud hade efteråt fått ännu en audiens hos konungen i
Kristianstad och sedan afrest till Stockholm för att så snart som
möjligt återvända hem med godt besked. Tsarens verkliga syfte
var att genom dessa
vänskapsbetygelser invagga svenska regeringen
i säkerhet och möjligen hålla sig
en utväg öppen, ifall han funne det
nödigt att i sista stunden draga
sig tillbaka från aftalet med sina
bundsförvanter. Sedan mer än ett
år underhandlade han med
Turkiet, men hans ambassadörs
ankomst till Konstantinopel ombord
på ett örlogsfartyg verkade
ingalunda så öfvertygande som han
hoppats. Turkarne fasthöllo vid
sitt yrkande, att ingen rysk flotta
skulle äga tillträde till Svarta
hafvet, och tsaren måste till slut nöja
sig med ett trettioårigt
stilleståndsfördrag, som gaf honom befrielse
från skyldigheten att betala årlig
tribut till tatarkanen och rätt att
behålla Azov med område, medan
han däremot måste afstå från sin
fordran att få bygga fästningar
vid nedre Dnepr. Utfarten från
Azov behärskades från de turkiska kanonerna vid Kertsch, och Svarta
hafvet förblef sålunda stängdt för den ryska makten. I dessa villkor
måste tsaren finna sig, för så vidt som han ej genom ytterligare
dröjsmål ville utsätta sig för att själf gå lottlös, medan hans
bundsförvanter eröfrade fästningar och land på Sveriges bekostnad. Deras
sändebuds enträgna uppfordringar och berättelser om de danska
och saxiska vapnens framgångar förmådde honom att offentligen
fira det turkiska fördraget såsom fullt afslutadt, ehuru däri
uttryckligen stadgades, att dess giltighet berodde af dess bekräftelse genom
en särskild rysk beskickning, som först två år efteråt fullbordade sitt
värf. Tsaren hade så brådtom, att han genast utfärdade sin
krigsförklaring mot Sverige och samtidigt arresterade den svenske

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>