Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af ammunitionsförrådet lemnades efter, så att tsaren under de sista
veckorna var i stort bekymmer öfver den ringa tillgången.
Sedan lägret börjat oroas af hvarjehanda lösa rykten om
svenskarnes annalkande, sände tsaren den 26 oktober bojaren
Sjeremetev med flere tusen ryttare vesterut för att rekognoscera. Hans
skaror kommo under de följande dagarna några gånger i
handgemäng med mindre svenska afdelningar, som Vellingk utskickat
från Wesenberg i samma syfte. Ryssarne ledo betydligt afbräck,
men lyckades dock taga några fångar, som affärdades till Narvalägret
och där uppgåfvo, att konungen framryckte mot tsaren med en här
af öfver 30,000 man. Sjeremetev fann för godt att under
härjningar, som skulle försvåra fiendens marsch, draga sig tillbaka till
Pyhäjoggi (4 mil från Narva vid ett pass emellan tvenne höjder
med sank mark å ömse sidor). Där gjorde han halt den 3
november och inrapporterade till tsaren, att hans truppstyrka saknade
lämpliga kvarter och försvagades af sjukdom. Den förnyade
befallningen att framrycka besvarade han med att uttala sina farhågor,
att fienden skulle lyckas kringgå honom.
Peters egen ängslan växte dag för dag. Den 7 november
skickade han en af sina gardeskaptener till konung August för att
enträget anhålla, att han ofördröjligen, eftersom tsaren nu ensam måste
uthärda hela krigsbördan, måtte låta sin här vid lifländska gränsen
falla svenskarna i ryggen, äfvensom öfvertala Danmark och polska
republiken till deltagande i kriget redan under vintern. Samma dag
fingo några regementen order att gå till storms emot Ivangorod.
De blefvo dock tillbakaslagna, och dagen därpå gjorde den svenska
besättningen ett utfall och fördref dem ur deras ställningar framför
staden. Därefter synes tsaren ha uppgifvit alla tankar på att taga
till offensiven.
Karl XII kände sig efter Sjeremetevs beteende öfvertygad om,
att ryssarne icke skulle hålla stånd äfven emot vida underlägsna
svenska trupper. Sedan han under en veckas vistelse i Wesenberg
vidtagit alla nödiga förberedelser, bröt han den 12 november upp
med en här af något mer än 3,000 man rytteri och 5,000 man
fotfolk (jämte 86 kanoner). Han ville ej låta ryssarne sansa sig
och komma underfund med svenskarnes ringa styrka. I
Wesenberg kvarlemnades alla förråder och 5,000 man, som längre fram
skulle förstärkas af flere från kusten antågande trupper.
Anfallshären medtog endast så mycket proviant, som karlarne själfve kunde
bära. Det var dock ingen öfverdrifven ansträngning, som
påtvingades trupperna. Efter den första dagsmarschen fingo de rasta
två hela dygn. Den 16 stodo de framför Pyhäjoggipasset.
Sjeremetev stod bakom passet, men hade försummat att besätta
höjderna och var antagligen utan artilleri. Han framskickade ett antal
ryttare för att insamla foder och sedan bränna alla byar i trakten.
De öfverraskades likväl af svenskarne, som jagade dem framför sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
