Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stod till och med svarslös, då han rent ut tillfrågades, om
Frankrike kunde förmå konungen af Polen att återgifva de svenska
fästningar han eröfrat. Karl XII var dock alldeles för mycket
hemmastadd med sin tids ceremoniösa former för att tvärt afbryta
vänskapligen öppnade förhandlingar. Ett höfligt undvikande besked
var nog för att bereda honom fria händer, när han den 5 november
afreste till Wesenberg.
Sedan första veckan af september hade den ryska
belägringshären börjat samlas utanför Narva, som försvarades af öfverste
Rudolf Henning Horn med en garnison af föga mer än 1,000
öfvade soldater. Så väl det egentliga Narva som förstaden
Ivangorod (på högra sidan om Narvafloden) skyddades dock af så starka
fästningsverk, att tsaren ansåg sig böra företaga en belägring efter
alla konstens regler, sådana general Hallart var i stånd att
tillämpa dem. Det drog dock långt ut på tiden därmed. Narva
ligger ytterst på ett näs eller ett slags halfö, som bildas af flodens
krökning. Tvärs däröfver, på rätt betydligt afstånd från staden,
drogos tvenne ryska förskansningslinjer från norr till söder emellan
flodens båda krokar med broar vid hvardera ändpunkten. Utåt
tryggade man sig äfven genom några grafvar. Emellan dessa bägge
linjer, som hade en utsträckning af omkring sju verst (nära tre
svenska fjärdingsväg), befann sig det ryska lägret. Mellanrummet,
från den ena linjen till den andra, var ganska trångt på södra sidan
ungefär till skanssträckans midt. Därifrån utvidgades det så, att
den inre linjen med den yttre och floden bildade en rymlig
trehörning. Inom detta senare område låg tsarens högkvarter, omgifvet
af gardena och förmodligen största delen af hären. Huru manstarka
ryssarne öfver hufvud voro, är enligt hittills tillgängliga källor
omöjligt att närmare angifva. Tsar Peter har i sina historiska
anteckningar, som han många år efteråt sökte samla, meddelat vissa
uppgifter, som afse att nedbringa siffrorna så lågt som möjligt,
men bevisligen lemna ur räkningen flere i slaget deltagande trupper.
Om man tager i betraktande, att en moskovitisk här, i synnerhet
när tsaren och andre höge herrar voro med, plägade ledsagas af
en stor mängd bondfolk och tjänare för den vidlyftiga trossens
skull, så är det alls icke osannolikt, att lägret till slut, såsom
svenskarne tyckte sig finna, rymde bortåt 80,000 man. De fleste af
allt detta manskap torde ha varit på något sätt beväpnade. De så
ofta omtvistade beräkningarna äro dock af ganska liten historisk
betydelse, ty när det gällde allvar, var det ändå blott en ringa del
till och med af de egentlige soldaterna, som visste att göra bruk af
sina vapen.
Närmare fästningen uppfördes några batterier och löpgrafvar,
men elden öppnades först mot slutet af oktober och gjorde ej stor
skada, ehuru åtskilliga bomber nedföllo i själfva staden. Ryssarne
medförde genast ett stort antal kanoner af olika slag, men det mesta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
