Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
drack i öfverflöd många dagar igenom, och en utflykt företogs
äfven till det eröfrade Dynamynde eller »Augustusburg», såsom
fästningen hette under det korta saxiska herraväldet. Konungen
ville visa, att han åtminstone var en segerherre, som icke
misströstade om sina vapens skärpa.
Förhandlingarna brådstörtades ej, men tsaren bearbetades från
olika håll. De littauiske senatorerna förespeglade honom
nödvändigheten af den ryska kyrkans förening med den romersk-katolska
och antydde, att han kunde hoppas på republikens hjälp, om han
ville återlemna Kiev och Smolensk. Tsaren undskyllde sig därmed,
att han icke var herre öfver sina undersåtars samveten, och han
för sådana landafträdelser behöfde sitt riksråds och
kosackhetmanens samtycke. I sin förlägenhet gjorde han ett klumpigt försök
att vinna bättre villkor genom en särskild uppgörelse med
republiken bakom konungens rygg, men röjde därmed endast sin
okunnighet om det verkliga politiska läget. Han frisade sig från all
delaktighet i konungens suveränitetsplaner. Han lofvade att afsluta
ett evärdeligt förbund med republiken emot hvilken fiende som
helst och särskildt att aldrig utan dess samtycke ingå fred med
Sverige, att förskaffa Polen hela Lifland och Estland och, så länge
kriget räckte, ställa till dess förfogande 20,000 man och 40
kanoner. Senatorerna tackade för det vänskapliga anbudet, men
förklarade sig sakna bemyndigande att uppgöra någon traktat å
republikens vägnar. För öfrigt fasthöllo de vid sin uppfattning, att
moskoviterna måste bjuda betydligt större fördelar, om de skulle
kunna hoppas på ett väpnadt förbund mot Sverige.
De littauiske herrarne gingo i själfva verket konung Augusts
ärenden, och tsaren måste till slut foga sig efter ställningens kraf.
Sålunda afslöts i Birze den 26 februari ett nytt fördrag till
bekräftelse och förtydligande af 1699 års förbund. De villkor, som
fastställdes i denna märkliga traktat, utgöra fullgiltiga vittnesbörd om
det öfvertag konung August vunnit genom tsarens nederlag.
Båda parterna förpliktade sig att med alla krafter fortsätta
kriget mot Sverige och endast gemensamt förhandla med fienden.
Eftersom likväl Europa hotades af ett allmänt krig för det
omtvistade spanska arfvets skull och konungens saxiska
kurfurstendöme därigenom komme att utsättas för stora faror, så skulle de
förbundne härskarne mottaga kejsarens och Frankrikes,
Brandenburgs och sjömakternas mäkling och »lyssna» till deras fredsförslag,
»dock utan intrång på det förra och det nu ingångna
förbundsfördraget, ty de skola båda förblifva vid full makt». Därmed
uttalades sålunda tydligt, att det icke var fråga om någon verklig
fredsbenägenhet, utan blott om diplomatiska spegelfäkterier med alla
de täflande makterna samtidigt till Saxens skydd mot ett plötsligt
öfverfall. Förbundet med Danmark betraktades såsom alltjämt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
