Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
konungen med allehanda framställningar från de olika landskapens
ombud, som åberopade sina stridiga instruktioner och hvar för sig
ville föreskrifva honom hvad han borde göra. Det kom, såsom
vanligt vid denna tid, ej ens till några ordentliga öfverläggningar.
Själfva riksdagen sprängdes, innan man hunnit förena sig om
ordförandevalet. Konungen mottog de uppvaktande deputationerna
nådigt och nästan undfallande, afslog ingenting och närde så godt han
kunde deras inbördes split. I synnerhet visade han sig bevågen
emot den oroliga storpolska adeln, som framför allt måste blidkas
med hänsyn till dess landskaps betydelse för sambandet emellan
konungens arfland och krigsskådeplatsen. Dess ledare, den ansedde
och mäktige generalstarosten Rafael Leszczynski, var en förklarad
fiende icke blott till konungens tyske rådgifvare, utan äfven till
moskoviterna, som han ifrigt motarbetat i egenskap af republikens
ambassadör under tsarens fredsförhandlingar i Konstantinopel. Han
kräfde, att konungen skulle föra sina saxiska trupper ur landet,
åvägabringa en förlikning i Littauen, sluta fred med Sverige och
protestera emot brandenburgske kurfurstens upphöjelse till konung.
August var färdig till allt, men hänsköt den fullständiga
uppgörelsen till en ny riksdag, som skulle samlas vid slutet af året. Han
lofvade att under tiden aflägsna sina saxare, ett löfte, som han redan
flere gånger förut afgifvit, och som det icke kostade honom
någonting att upprepa. För att förlika de littauiska partierna tillsatte
han en senatskommission, som också verkligen började sitt arbete,
men ingenting kunde uträtta, emedan konungen drog försorg därom,
att de tvistande parterna själfva afbröto förhandlingarna efter att
ha uppställt oförsonliga fordringar och utfärdat hätska manifester
emot hvarandra.
Oaktadt således konung August lyckades förebygga, att
polackarne förenade sig emot honom, kunde han likväl ej hindra sina
förnämste motståndare att söka andra utvägar för sina intressens
skydd. Det svenska sändebudet Wachschlager, som konungen
utvisat äfven från Polen, ehuru han var ackrediterad till den ännu
officiellt fredliga republiken, vistades fortfarande nära gränsen och
underhöll ständiga förbindelser med de missnöjde magnaterna.
Genom honom sträfvade de att vinna insteg hos Karl XII och läto
till och med förstå, att de voro villige att medverka till Augusts
störtande från tronen. En pretendent fanns redan till hands i den
landsflyktige Jakob Sobieski, som jämte sina bröder stod under
kejserligt skydd, och som äfven under den föregående tronstriden
hade anhållit om Sveriges bistånd, ehuru då förgäfves. Hans
utsikter föreföllo nu ljusare, sedan August råkat i fejd med Sverige
och mot sig uppretat Kasimir Sapieha och andre stormän, som
kunde räkna på större anhang bland adeln och äfven voro villige
att vädja till utländsk hjälp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
