Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
För Karl XII voro dessa förespeglingar icke bestämmande, när
han uppgjorde sin fälttågsplan för året. Hufvudsaken för honom
var, att han måste å ena sidan spränga de saxiska och de ryska
stridskrafternas samverkan, å andra sidan hindra August att finna
ännu starkare stöd i Danmark och Preussen, hvilka båda makter
fortfarande visade sig villiga att underlätta hans fientliga företag
mot Sverige. Att tåga inåt Ryssland kunde naturligtvis icke komma
i fråga, så länge den saxiska hären obesegrad hotade svenskarne i
flanken och efter deras afmarsch åt öster så mycket lättare kunde
vinna verksamme bundsförvanter. Det var dock ingalunda meningen
att lemna Ryssland i fred. Förutom att gränsförsvaret förstärktes
därhän, att också angrepp inom ryskt område kunde företagas,
utrustades äfven i Karlskrona och Göteborg en flottexpedition för att
eröfra Archangelsk och sålunda afstänga Ryssland från möjligheten
att förskaffa sig krigsförnödenheter genom samfärdsel med
vesterlandet.
Viktigast var dock att krossa den europeiskt organiserade
saxiska krigsmakten, som utgjorde kärnan i den mot Sverige fientliga
koalitionen. Konung Augusts arfland, hvarifrån han hämtade sina
bästa krafter, kunde icke angripas, emedan Sverige därigenom skulle
störa den tyska »riksfreden» och sjömakternas truppvärfningar för
det numera oundvikliga kriget i vestra Europa. Den starka
svenska här, som stod i Pommern under Nils Gyllenstjernas befäl, hade
därför tills vidare blott en defensiv uppgift, nämligen, att öfvervaka
Danmarks och äfven Preussens beteende. Ställningen syntes länge
hotande äfven på detta håll. Efter fredsslutet i Traventhal skickade
Danmark, under åberopande af sina tidigare fördrag, hjälptrupper
till konung August, gjorde svårigheter vid uppfyllandet af sina
åtagna förpliktelser mot Holstein och anförde klagomål öfver den
svenska flottans blockering af de kurländska hamnarna, som
därigenom blefvo gagnlösa för den saxiska anfallshärens förstärkning och
proviantering. Det danska sändebudet Heins i Moskva, som allt
jämt var en bland de ifrigaste krigshetsarne, afslöt ett nytt
förbundsfördrag med tsaren, och till Köpenhamn affärdades ett ryskt
sändebud för att genomdrifva dess bekräftelse och ingå aftal om
omedelbar militärisk samverkan. Under denna nya kris framträdde
betydelsen af sjömakternas garanti för Traventhalfreden, som gaf
dem anledning att ingripa i hela den danska politiken. I följd af
deras påtryckning förlorade krigspartiet i konung Fredriks
omgifning sitt inflytande, och han såg sig tvungen att lyssna till
försiktigare rådslag, ehuru han ingalunda uppgaf sina förhoppningar om
att framdeles kunna taga skadan igen af Sverige och hertigen af
Holstein. I finansiellt afseende beredde detta politiska omslag
honom en så mycket mera beaktansvärd vinst, som han icke kommit
rätt öfverens med konung August angående hjälptruppernas
underhåll. Han ställde största delen af sina värfvade regementen i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
