Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
delen af sin här och i god ordning draga sig tillbaka söderut öfver
littauiska gränsen först till Kovno och sedan till polska Preussen
omkring Marienburg och Danzig. De ryska hjälptrupperna, som
icke varit till stort gagn under slaget, hade omedelbart därefter
skilt sig från saxarne och begifvit sig in i sitt eget land.
Sedan fienden sålunda satt sig i säkerhet, kunde Karl XII icke
tåga mot Pleskov utan att blottställa sig för ett anfall i ryggen.
Saxarne, hans farligaste motståndare, voro ej längre borta, än att
de, så snart han aflägsnade sig inåt landet, kunde utan svårighet
återvända och i förening med den littauiska adelskonfederationen
afskära honom från all förbindelse med Riga och Sverige. Så som
förhållandena gestaltat sig, var därför hans närmaste uppgift att
fullborda Kurlands ockupation, som äfven var nödvändig för hans
härs underhåll. Han vände sig först åt söder till littauiska
gränsen, som svenska trupper redan nu öfverskredo, ehuru blott för
att bemäktiga sig det artilleri, som konung August kvarlemnat i
Birze. Därefter besattes och förstärktes den viktiga gränsfästningen
Bauske. De kurländska ständerna sammankallades till Mitau och
tvungos att åtaga sig dryga kontributioner. Med hufvudstyrkan
framryckte konungen mot kusten, under det att mindre afdelningar
förlades här och där utmed vägen för att hindra de konfedererades
ströftåg från Samogitien (nordvestra delen af Littauen). Själf tog
han sitt högkvarter först i Grobin nära Libau (september), sedan
på slottet Wirgen, något söder därom. Han ansåg det onödigt att
spilla människolif genom Dynamyndes stormning. Dess besättning,
som afstängdes från all tillförsel, kapitulerade vid jultiden. Äfven
där förvärfvades en stor mängd artilleri, ammunition och gevär.
Det ryska kriget förblef tills vidare af underordnad betydelse.
Flottexpeditionen mot Archangelsk hade under sommaren
misslyckats, emedan ryssarne, varnade af danskarne och holländske
köpmän, hunnit sätta staden i försvarstillstånd. De svenska fartygen
måste inskränka sig till några härjningar på Hvita hafvets kuster,
sedan en fregatt och en jakt råkat på grund i Dvinamynningen
och blifvit förstörda. På ömse sidor om ingermanländska gränsen
lågo de finska stammarna, såsom de af ålder haft för sed under
svensk-rysk osämja, i förbittrad fejd med hvarandra, men inga
egentliga krigsrörelser föreföllo. Däremot kände sig tsaren, sedan
han återfått sina trupper från Kurland, nog stark att låta
Sjeremetev från trakten omkring Pleskov angripa den svenska
gränsvakten i sydöstra Lifland. Schlippenbach tillfogade dock ryssarne
ett kännbart nederlag vid Rauge (september). Konungen belönade
honom med generalsfullmakt och skickade honom förstärkningar
från Kurland.
Den svenska krigsmaktens ställning alldeles invid det
brandenburgska Preussen bidrog kraftigt att afhålla den nykrönte konung
Fredrik I från alltför oförsiktig efterlåtenhet för de saxiska stämplingarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
