- Project Runeberg -  Karl XII. Omstörtningen i Östeuropa 1697-1703 /
134

(1902) [MARC] Author: Harald Hjärne - Tema: Russia
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

konung August från att verkställa sitt uppsåt, föra främmande
trupper in på republikens mark, smida hemliga anstalter och
bekymmersamma allianser emot republiken och dess vänner, öfverfalla dess
förnämste män, göra republikens land till krigsskådeplats, betjäna
sig af dess artilleri, bemäktiga sig dess befästa orter, intaga dess
sjöhamnar, öfversvämma Kurland och bringa det i yttersta förderf.
Under sådana omständigheter »hade hans kungl. maj:t af Sverige till
allmän säkerhet väl kunnat begära af republiken Polen, att
konungen i Polen måtte blifva satt ur stånd till att framdeles företaga ett
sådant fredsbrott och infall; man hoppas af republikens rättrådighet,
att de finna detta och hvarken skydda sin konung eller vidare
tillstädja, att han bringar sina trupper tillsammans eller värfvar nya
eller må göra nya anstalter att vidare oroa hans maj:t af Sverige».
Det vore tid, att »republiken vaknade upp af den sömnen, hvari hon
synes hafva legat från början af detta kriget, att man icke hade
orsak till att tro, att det, som härintill blifvit ursäktadt såsom skedt
af alltför mycken eftergifvenhet, varit af uppsåt och fri vilja,
jämväl att hon hädanefter gåfve mera aktning att bibehålla fred och
visa mera ifver för vänskapen med hans maj:t af Sverige», än hvad
som nyligen skett, då konungens klagomål öfver infallet i Lifland
lemnats obesvarade af republikens ministrar och hans gesandt
blifvit bortvisad.

Karl XII såg sitt förhållande till Polen närmast ur militärisk
synpunkt; de statsrättsliga följderna kommo för honom i andra
rummet. Hans syfte var att i grund krossa den saxiska krigsmakten.
Den polske konungens afsättning öfverlemnade han åt republiken
såsom ett medel för denna stat att klargöra sin egen ställning,
eftersom ju August varit nog slug att icke utfärda någon krigsförklaring
och att således lemna obestämdt, i hvilken egenskap han uppträdde
mot Sverige. Angrepes han i Polen, så förde han krig såsom
kurfurste af Saxen, och republiken ägde att utvisa hans motståndare
från sitt område. Angrepes han i Tyskland, så förde han krig
såsom konung af Polen, och hans motståndare gjorde sig då skyldig
till tyska riksfredens kränkning. Bakom de båda oantastliga
författningsfantomens skygd hoppades han kunna bevara och efter
omständigheterna utvidga sin operationsbas, då han i nödtvunget
återtåg sökte nya krafter till anfall, och därjämte antingen åsamka sin
motståndare ännu flere fiender eller insnärja honom i
oöfvervinneliga diplomatiska svårigheter. Men Karl XII, som lyssnat till
de politiska betänkligheterna mot krigsskådeplatsens förflyttning till
Tyskland, var icke sinnad att äfven på det andra hållet låta gäcka
sig af spetsfundiga invändningar, som förmenades stänga vägen för
hans segrande vapen.

Det var en gifven sak, att den politiska diskussionen skulle te
sig gynnsammare för motsidan såsom en utväg ur det för
ögonblicket ofördelaktiga krigsläget. Den uppseendeväckande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:54:53 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hhkarl12om/0142.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free