Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillhörde konung Augusts taffelgods, emellan Kurland och det
brandenburgska Preussen. Båda fingo order att företaga
rekognosceringar längre inåt landet. Därvid angrepos de upprepade gånger
af Oginskis kringströfvande skaror, som äfven oroade svenskarne i
Kurland, men ingenstädes mäktade tillfoga dem betydligare förluster.
Då ansåg konungen tiden inne (december), så mycket mer som båda
bröderna Sapieha allt enträgnare förnyade sina hjälpansökningar,
att bemäktiga sig en lämplig stödjepunkt för sin framryckning mot
August och för hans afskärande från förbindelserna med de
littauiska och moskovitiska stridskrafterna.
Sedan han utfärdat en »deklaration», att han obrottsligen ville
bevara sin vänskap med polska republiken, så länge hon ej gjorde
sig delaktig i sin konungs orättmätiga krig, men att han ämnade
med tjänliga medel tukta Oginski och hans anhängare, som tagit
Augusts parti och anfallit svenskarne, satte han sig själf i spetsen
för en del af sitt garde, som, åkande i slädar, hastigt förenade sig
med de förutskickade ryttarne på andra sidan om gränsen. Då
Oginski drog sig undan, sökte konungen med ett antal dragoner
upphinna honom, ehuru förgäfves. Den öfriga svenska styrkan
följde raskt efter. Inga egentliga strider föreföllo utom i den lilla
orten Tryszki, där Oginski försökte ett nattligt öfverfall, men
tillbakaslogs efter en kort stunds fäktning, hvarpå han utan att vidare
hålla stånd fortsatte sin flykt åt sydöst. Konungens marsch gick
oafbrutet i samma riktning med vederbörliga raster, hvarunder han
bevistade gudstjänsten i småstädernas lutherska kyrkor och
utdelade penningegåfvor till de fattiga och förtryckta församlingarna. I
Kovno, vid Vilias inflöde i Niemen, inom vojevodskapet närmast
söder om Samogitien, kvarlemnade han Hummerhjelm såsom
befälhafvare öfver den svenska ockupationskåren. Från denna ställning
behärskades samfärdseln utför nedre Niemen emellan Littauen och
Preussen. Oginski var utträngd ur Samogitien, där han såsom
starost (och i denna egenskap enligt landskapets traditioner likställd
med vojevoderna annorstädes) förfogade öfver stora inkomster och
befogenheter. Han måste söka sin tillflykt längre österut uppför
Vilia i Vilna, Littauens historiska hufvudstad, där hans
partiförsänkningar voro svagare, medan däremot vägen låg fri från Kovno
för en framryckande svensk här åt söder utmed öfre Niemen.
Efter fullbordadt värf återvände Karl XII med ett litet följe
till sitt högkvarter. Han hade varit borta nästan en hel månad,
och oron i lägret växte, när underrättelser från honom uteblefvo.
Under det att generalerna rådslogo om härens framryckning eller
vinterkvarterens utbredning till norra Kurland enligt en förut
uppgjord plan, skickades bud och undsättning till konungen med Arvid
Horn, som förde befälet öfver hans drabanter och redan vid hans
sida deltagit i heta duster under de föregående fälttågen. Det finns
dock intet skäl för den uppfattningen, att Karl skulle ha behöft
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
