Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
någon särskild påminnelse för att ej på måfå förfölja fienden äfven
bortom Kovno. Där hade han själf vidtagit alla nödiga
anordningar för garnisonens förläggning, innan han begaf sig därifrån.
Hans återridt mötte inga hinder, emedan Oginski tagit sina krigare
med sig och därmed äfven dämpat stridslusten hos Samogitiens
adel, som till och med i följd af ett bland polackarne vanligt
omslag på ett särskildt möte förklarade honom för riksförrädare. I
Arvid Horns sällskap kom konungen helbregda tillbaka från ett
äfventyr, som på afstånd tedde sig farligare än det varit, oeh som
hade ledt till en betydande militärisk och äfven politisk
framgång.
Samma dag som Karl XII åter anlände till Wirgen (30
december) led Schlippenbach vid Erastfehr ej långt från ryska gränsen
ett nederlag, som visserligen icke förstörde hans motståndskraft,
men gaf fienden tillfälle att företaga vilda härjningar i den
närmaste trakten. Konungen gaf honom förstärkningar och skickade
äfven ett regemente ryttare till Sapiehagodsen omkring Seelburg på
gränsen emellan Kurland och polska Lifland, hvarigenom Oginskis
där huserande skaror tillika hindrades från att samverka med
ryssarne. Men att med den svenska hufvudmakten vända sig åt detta
håll kunde icke falla Karl XII in, och ingen af hans generaler har
tillstyrkt något sådant. Östersjöprovinserna, hvilkas tillgångar
redan voro starkt medtagna, kunde han knappast välja till
operationsbas för ett krigsföretag i större stil. Därjämte skulle han i sådant
fall ha ej blott undanröjt alla hinder för det opålitliga Preussen att
närma sig konung August, utan äfven frammanat en ny brytning
med Danmark, som på sista tiden trots sina stridskrafters
försvagande begagnat sig af Sveriges förvecklingar i öster för att väcka
tvist med gottorpska huset äfven om furstbiskopsvalet i
Lybeck-Eutin. Ett gemensamt uppträdande af dessa båda makter i förbund
med saxarne måste framstå såsom en vida större fara än några
moskovitiska ströftåg, mot hvilka det lokala försvaret tills vidare
var det enda användbara. Dessutom var ju Pommerns skydd en
icke mindre väsentlig svensk uppgift än Liflands, och äfven
protektoratet öfver Holstein-Gottorp hörde till Sveriges dåvarande
maktställning.
I södra Kurland kunde hären i alla händelser ej längre
kvarstanna. Några regementen skickades därför (nyåret 1702) in i
Samogitien för att understödja Hummerhjelm. De öfriga förlades
under några veckor i norra Kurland omkring Goldingen, men sedan
konungen där vidtagit åtskilliga anordningar för Kurlands styrelse,
som anförtroddes åt Stuart såsom guvernör, bröt han (i slutet af
januari) upp med största delen af hären och tågade söderut öfver
littauiska gränsen. Stuart fick behålla några ryttarregementen, som
ansågos räcka till för garnisoner i städerna och ordningens
upprätthållande på landsbygden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
