Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppsåt att återvinna dess förlorade provinser. Han förklarade, att
en beskickning till Karl XII omöjligen kunde förslå till invasionens
afvärjande, att tsarens sändebud måtte få framställa sina förslag
till ett förbund med republiken, att kronhären borde utkommenderas
mot svenskarne, aflönad på konungens bekostnad och förstärkt
med saxiska hjälptrupper. Senatorerna voro af delade meningar,
men äfven de, som i grunden hyste fientliga tänkesätt emot
konungen, kommo sig ej för med att afgjordt trotsa hans vilja.
Kardinal-primas hade ännu icke fått fullt klart för sig, till hvilket parti
han borde ansluta sig, hur mycket han än för hvarje dag närmade
sig oppositionen. Han lämpade sig därför bäst att föreslå en
medelväg, som både konungen och hans moderate motståndare kunde
för tillfället antaga. Förslagen om väpnadt uppträdande mot
svenskarne afböjdes, men det beslöts att i republikens namn, ehuru
intet riksdagsbeslut kunde åberopas, affärda en beskickning till
Karl XII:s läger med instruktioner, som någorlunda öfverensstämde
med konungens önskningar, och under ledning af en bland hans
vänner, kastellanen af Kalisz Felix Lipski. Därmed hade konungen
åtminstone vunnit, att republiken officiellt intog en afvisande
hållning mot Karl XII och sålunda utmanade honom till åtgärder, som
kunde påskynda konflikten. Men för att ändå trygga jämvikten,
utfärdade primas på egen hand, likaledes i republikens namn,
universaler till littauerna, som uppfordrades att inställa sina
partistrider och framför allt icke genom lättsinniga angrepp reta de
framtågande svenskarne till fäderneslandets förderf.
Hvilken hjälp tsaren kunde och ville lemna, föreföll
synnerligen tvifvelaktigt i den polska hufvudstaden, där för öfrigt de fleste
stormännen voro obenägne mot moskovitisk inblandning. Han hade
genom händelsernas utveckling kommit ur sin förra hotade och
beroende ställning, och fördraget i Birze passade ej rätt väl
tillsammans med de ändrade förhållandena, sedan saxarne nödgats släppa
sin lifländska anfallsplan. I följd af svenskarnes framryckning voro
dessutom förbindelserna mellan Warschau och Moskva försvårade;
kurirerna måste för säkerhets skull ofta färdas den långa omvägen
öfver Kiev. Det dröjde, innan tsaren från sitt sändebud i Polen
fick något besked om tilldragelserna vid riksdagen eller från August
mottog hans ifriga anhållan om snar undsättning; ett konungens
bref, hvari han bjöd äfven sin bundsförvant polska områden till
belöning, lär ha fallit i svenskarnes händer.
Men tsaren kunde åtminstone taga intryck af de uppfordringar,
som personligen framfördes till honom af andre deltagare i kampen
mot Sverige, och han visade sig icke oförmögen af de svenska
framgångarnas riktiga uppskattning från hans egna intressens
synpunkt. Från östra Littauen skickade Oginski och furst Michael
Wisniowiecki, som August nyligen utnämnt till storfurstendömets
underfältherre, på nyåret en betrodd agent till Moskva med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
