Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppträda såsom republikens och fredens förespråkare inför båda de
tvistande konungarne. Medan vapnen hvilade och allt verkligt
afgörande undanskötes, fölle det af sig själft, att den politiska prestigen
skulle stanna hos primas. Hans triumf blefve fullständig, om han
med hänvisning till faran från den svenska krigsmakten kunde
skrämma August att alldeles underordna sig folkets vilja, sådan
denna formulerades af republikens kyrklige ledare, hvilket äfven
borde vara fullgod upprättelse och säkerhet för Sverige. Då måste till
sist både de svenska och de saxiska trupperna aftåga med
oförrättadt ärende, nödgade därtill äfven af brist på tillräckligt underhåll,
som visserligen kunde brutalt aftvingas den mäklande republiken,
men endast vid äfventyr att reta dess omsider samlade folkmakt
emot den våldförande parten. Med idel agitationer och
demonstrationer skulle alltså, efter bepröfvadt polskt manér, en öfverlägsen
statskonst bana sig väg emellan de på den utvärtes styrkan trotsande
rivalerna, liksom nyligen emellan Conti och August, så äfven emellan
August och Karl XII.
Kardinalen missräknade sig likväl på det rådrum, som stod
honom till buds. I det längsta undandrog han sig att gifva klart
besked på Karl XII:s skriftliga inbjudningar till gemensamma
öfverläggningar om riksdagskallelse och nytt konungaval. Han framhöll
de svårigheter, som stodo i vägen för så våldsamma åtgärder, och
han ville icke kompromettera sitt ämbetes värdighet genom ett
personligt besök hos den främmande monarken, som antagligen ej hade
reda på det rätta ceremonielet vid mottagandet af Polens primas.
Tre särskilda gånger fick Wachschlager i konungens uppdrag fara
fram och tillbaka emellan Warschau och Lowicz, innan kardinalen
bekvämde sig att pröfva hvad han kunde uträtta med att för Karl
själf närmare utveckla sina betänkligheter. Han kunde icke lemna
å sido den uttryckliga påminnelsen, att den svenska hären ej längre
kunde fördröja sig i hufvudstaden, och han var mycket angelägen
om att förekomma dess uppbrott. Eftersom han ej hann med att
dessförinnan tillförsäkra sig den menige adelns understöd, så trädde
han åtminstone för säkerhets skull i samverkan med de magnater,
som likaledes på Karls uppfordran infunnit sig i Warshau. De kunde
måhända afvärja konungens hetsighet med sådana varningar, som
icke höfdes honom själf såsom den allmänna försonlighetens målsman.
Den bästa hjälpen väntade han sig af Rafael Leszczynski, med
hvilken han ofta arbetat tillsammans i republikens inre förvecklingar.
Denne i Storpolen inflytelserike herre hade såsom besvågrad med
den mäktiga och ärelystna ätten Jablonowski äfven vidsträckta
relationer i de södra landskapen. Hans son Stanislaw, som redan var
vojevod af Posen, stod också för sin egen del högt i den storpolska
adelns aktning och gunst på grund af sin fina franska bildning, sitt
vänsälla och undfallande väsen och enkannerligen sitt giftermål med
en dam af den ej mindre ansedda ätten Opalinski. Fader och son
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
