Karl XII. Omstörtningen i Östeuropa 1697-1703 / 161 (1902) Author: Harald Hjärne - Tema: Russia Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

förfogade således åt flere håll öfver släktförbindelsernas partibildande
kraft, som betydde så mycket inom republiken. Men därjämte, så
gode katoliker de än båda voro,
hade deras namn en god klang för
Polens protestanter och äfven utom
dess gränser på grund af
traditionerna från deras kalvinske
förfäder, som upplåtit sin arfstad
Leszno till en europeiskt ryktbar
tillflykt för nödställde lärare (bland
dem den store Comenius) och
förföljda sekter. Rafael Leszczynski,
som nyligen af Augusts nåd
undfått storskattmästarevärdigheten,
föreföll äfven genom sin frimodiga
personlighet lämpad att slå an på
Karl XII; Stanislaw synes ej ha
varit med vid detta tillfälle.

Karl XII:s fickur och namnteckning

De polske herrarne hade
intet skäl att klaga öfver det
bemötande, som kom dem till del, när
de inställde sig hos konungen,
först i hans militäriskt enkla tält
i Praga, sedan i ett närbeläget
magnatpalats, där samtalet
fortsattes för att ej störas af oinvigda
personers närvaro. Drabanter och
andra trupper till häst och fots
stodo i full parad, när de
förnäme gästerna helsades välkomne.
Konungen gick kardinalen tre steg
till mötes, och stående med
blottadt hufvud åhörde och besvarade
han de statskloka rådslagen.
Ingen tolk behöfdes, ty Karl XII
talade sitt latin med all nödig
tydlighet till senatorernas stora
förvåning och växlande belåtenhet
eller bryderi. Det var ingen brist
på ömsesidiga komplimanger, på
artiga diskurser om Polens rika
bygder, om dess präktiga
slottsträdgårdar, om Sobieskis bragder. Men de politiska konferenserna ledde
icke till någon samdräkt emellan konungen, som yrkade på
polackarnes bestämda uppträdande mot August, och magnaterna, som mest af
allt ville förebygga en fortsatt krigföring emellan de båda fienderna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>