Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dessa trakter) hade långt i förväg, när rykten förspordes om ett
tillämnadt fientligt angrepp, låtit nedbränna den tämligen obetydliga
staden jämte tillhörande fältmagasin på ömse sidor om Ochta och
befallt dess borgare att taga sin tillflykt till Viborg. Denna åtgärd,
som skarpt klandrades af hans förman Horn i Narva, omöjliggjorde
försvaret af de skanslinjer, som Cronhjort året förut börjat uppföra
omkring staden, men som sedan af brist på arbetskrafter och
stridbart manskap lemnats i ofullbordadt skick och nu utan svårighet
besattes af ryssarne. Cronhjort stannade med sin här bakom
Systerbäck i stället för att i tid framrycka till Ochta och där, såsom han
förut ämnat, vidtaga nödiga åtgärder till fiendens afvärjande. För
Apolloff fanns därför, då anfallet verkligen kom, knappast någon
annan råd än att efter en tillbakaslagen stormning och några dagars
beskjutning erbjuda kapitulation emot fritt aftåg, som äfven
beviljades, ehuru soldaterna trots tsarens löfte beröfvades sina gevär och
det mesta af sina egodelar.
I allmänhet försvagades det svenska motståndet i
Östersjöprovinserna genom de högre befälhafvarnes oförmåga att samverka med
hvarandra och att anordna lämpliga rekognosceringar. Man satte för
lätt tro till de lösa skräcksägnerna om ryssarnes oerhörda
manstyrka, som ofta öfverdrefs ända till det tredubbla eller mera. Samma
slags försumlighet ådagalades äfven vid företagen från sjösidan.
Regeringen i Stockholm kunde åberopa konungens förbud mot nya
trupptransporter, som i förhållande till omkostnaderna och
försvarsbehofven säkerligen icke heller voro oafvisligen påkallade. Men
ingenting stod i vägen för utrustandet af en stark flotta, som icke behöfde
ligga kvar i Karlskrona, så länge ingen fiende uppträdde i Östersjön,
men vid Finska vikens kuster kunde efter omständigheterna
undsätta de särskilda fästningarna och hindra ryssarne att där fatta fast
fot. Amiral Numers återkom dock först nu till Nevamynningen med
en liten eskader, mot hvilken för öfrigt tsaren ännu hade
ingenting jämförligt att uppställa, ehuru han sedan ett år tillbaka
ansträngde sig att bygga sjögående krigsfartyg vid floden Svir, som
förbinder Onega med Lodoga, liksom han länge hade gjort vid
Voronesch, men i vida mindre skala.
Då Numers (2 maj) anlände, var Neva isfri, enär tsaren hade
kunnat föra sina båtar utför floden från Schlüsselburg. Amiralen
ämnade verkligen segla upp till Nyenskans, om hvars fall dagen
förut han ej hade någon aning. Utanför flodens utlopp ankrade han
och sköt svensk lösen, som besvarades af ryssarne från Nyenskans,
hvarefter han skickade en båt med några matroser dit upp för att
hämta lots. De anföllos naturligtvis, så snart de landstigit, af
ryssarne, men lyckades rädda sig om bord utom en man, som
tillfångatogs och förhördes om eskaderns läge och styrka. Under de
följande dagarna foro tsaren och Mensjikov nedför älfven med bortåt
100 båtar, som lades i bakhåll vid den yttersta större öns strand.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
