- Project Runeberg -  Karl XII. Omstörtningen i Östeuropa 1697-1703 /
212

(1902) [MARC] Author: Harald Hjärne - Tema: Russia
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och säkerhet bakom vallarna. Hvarken Schlippenbach med sina 6,000
man omkring Wesenberg i Estland eller Cronhjort med en kanske
ännu större styrka i norra Ingermanland tordes vidare tänka på
någonting annat än en tveksam defensiv och trygga reträttlinjer.
Utanför Nevamynningen låg Numers med sina välrustade
örlogsfartyg, medan tsar Peter långt borta vid Svir fortsatte sina
skeppsbyggnader. Endast Löschern med sin Peipuseskader oroade ryssarne
åtminstone så mycket, att de icke kunde förena sina stridskrafter
omkring Pleskov och Petjoryklostret med anfallshären i Ingermanland.
En enda gång företog äfven kommendanten Skytte, som tröttnat vid
garnisonslifvet, en expedition från Dorpat emot ryssarne vid Liflands
sydgräns. Han lyckades äfven genom en liten skärmytsling
återställa fiendens respekt för de svenska vapnen på detta håll och
uppmuntra sitt eget manskap. Men för detta sitt öfverdåd fick han
uppbära skarpa och nästan äreröriga tillvitelser af Schlippenbach,
som vägrat att bistå honom med någon afdelning af sina egna trupper.

Under sådana förhållanden var det ej underligt, att det
militäriska initiativet mer och mer öfverflyttades på den ryska sidan, ehuru
visserligen ej med sådant eftertryck, att afgörande resultat kunde
vinnas. Redan i senare hälften af maj, sedan tsaren börjat anlägga
sina petersburgska skansar och sålunda skaffat sig ett nödtorftigt
värn mot ett befaradt nytt anfall af Cronhjort, sändes Sjeremetev
med största delen af hären emot de återstående ingermanländska
småfästena Jama och Koporie vid Lugafloden nära gränsen till
Estland. Den ryske fältherren var alldeles för rädd om sina trupper
för att vedervåga någon stormning. Han behöfde det ej heller, ty
så snart han oroat de belägrade med de första bomberna, skyndade
kommendanterna att kapitulera i misströstan om någon verksam
diversion vesterifrån till deras undsättning. Sjeremetev stannade
emellertid kvar tre månader igenom i denna af svenskarne utrymda
trakt. Emellan honom och tsaren pågingo genom Mensjikovs
förmedling vidlyftiga öfverläggningar om hvad som vidare borde
företagas. Till de starkare fästningarnas belägring kände ryssarne sig
ännu icke tillräckligt rustade, och att samtidigt angripa både
Schlippenbach och Cronhjort syntes dem alltför äfventyrligt. Omsider beslöt
tsaren sig för att rikta ett anfall mot Cronhjort, medan Sjeremetev
stod stilla och till gränsens bevakning använde hela sin här att
arbeta på det eröfrade Jamas (eller »Jamburgs», såsom det hädanefter
skulle kallas) utvidgade och förstärkta fästningsverk.

I juli följde Peter själf, dock utan att åtaga sig något
personligt befälsansvar, med de fyra regementen kavalleri och två
regementen infanteri, tillsammans bortåt 7,000 man, som tågade mot
Systerbäck, där Cronhjort intagit en ganska fördelaktig ställning.
På den svenska sidan hade man dock fått för sig, att ryssarne
tillämnade ett storartadt kombineradt angrepp med väldiga stridskrafter
till både sjös och lands. Efter ett par sammanstötningar, hvari

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:54:53 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hhkarl12om/0220.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free