Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kinas störste kejsare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det »vördnadsvärda» väldet, såsom turkarne
kallade Kina, — för dem detsamma som
»Miklagård» (Konstantinopel) med dess lysande
»stolkonung» för våra förfader.
Turkväldets fall frigjorde vägarna för
vidgad samfärdsel åt väster, och den nystadgade
kinesiska världsmaktens vänskap och gunst
söktes åter med växande ifver från olika håll.
Annam och Tongking, Kinas gamla afsöndrade
kolonier i söder, ställde sig ånyo under
kejsarens lydnad. Från Tibet, hvars råa
stammar nyligen samlats under ett vapenmäktigt
konungadöme, kommo uppvaktande
beskickningar, först med ödmjuk anhållan om
erkännande, sedan, i öfvermodig missuppfattning af
det välvilliga mottagandet, med pockande frieri
till en kinesisk furstinna, hvars hand beviljades
först sedan en tibetansk här, som hotande
närmade sig riksgränsen, lidit ett grundligt
nederlag och konungen underkastat sig
kejsarens fredsvillkor. Japan, ännu en
halfbarbarisk stat, begärde och fick likaledes sitt
erkännande såsom ett själfständigt rike, fastän
dess anspråk på jämbördighet med Kina
lämnades utan afseende; dess stormannasöner fingo
under kejserligt skydd studera buddistiska
läror, kinesiska hofseder, lagar och
statsinrättningar, som hemma af det segrande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
