Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folkungatidens slut. 1350—1389 - Förvaltning och penningväsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öfrigt sedermera, att det oaktadt mången åtnjöt allenast sjelftagen frälserätt.
Det kan vara nog att här anföra några exempel på de förmåner som gåfvos.
År 1370 förunnades en kanik i Upsala skattefrihet för hans gods och
underlydande, med bestämdt fritagande för de senare från skyldighet att göra
krigstjenst. Samma år fritogs en man från krigstjenst så länge han var i
riddaren herr Magnus Gislessons (sparre) tjenst. Ar 1372 fritogs en man från
krigstjenst för lifetiden, år 1375 fick en borgmästare i Stockholm skattefrihet
för ett landtgods på behaglig tid, år 1376 lånade konungen af Skärkinds härad
i Östergötland den snäcka häradet skulle utsända, i händelse bud om ledung
kom, och till dess skeppet återstäldes, behöfde häradet ej utrusta någon snäcka, ej
heller erlägga de snäckepenningar, hvartill man annars gjorde sig i sådant fall
skyldig — vi se, huru den gamla försvarsförfattningen rubbades i sina grundvalar
—, år 1378 erhöll erkebiskop Birger Gregersson rätt att uppbära alla konungen
tillkommande böter som skulle gäldas af
åborne å domkyrkans många gårdar, år
1387 erhöll Norrbo härad i Vestmanland U ’
frihet från skyldigheten att hålla mera
än ett ledungsskepp, så länge frälset var
frikalladt från utgörande af skeppsvisten,
o. s. v. Stormännen gjorde sitt till för
att minska de skattbetalandes antal. På
förbön af en storman gaf konungen år
1378 frälse åt en person, dock med
förbindelse till russtjenst, men året
dessförinnan fritogs, å Bo Jonssons förbön,
en af dennes syslomän från all
krigs-tjenstskyldighet. Ja, Bo Jonsson gaf år
1381 frälse åt en sin sven för alla hans
gods i Åbo biskopsdöme, dock med
skyldighet att derför göra tjenst åt konungen,
kronan samt Bo sjelf, å konungens vägnar.
De gamla samfundsförhållandena löstes äfven genom seden att bortgifva
stora förläningar, åt inhemska eller utländingar. När konungen ville belöna
någon för redan gjord eller vinna kommande tjenst, gaf han honom ett län,
med rätt att af detsamma uppbära de inkomster som annars skulle hafva
tillkommit kronan. Mången gång gaf han i sådana fall löfte om en
penningsumma, och länet gafs som en underpant på dennas utbekommande eller skulle
de inkomster, länet gaf, anses som afbetalning. Alla större skulder, som
konungen hade, betalades efter tidens sed lättast med en förläning;
räntebetalning var af kyrkan förbjuden och någon afbetalning annat än genom
förläning kunde icke förekomma. Det är emellertid klart, att genom hvarje
ny förläning minskades rikets inkomster, och man kunde i#ke alltid veta, i
hvilkas händer länet omsider skulle stanna, i det en läntagare kunde för att
betala eller gifva säkerhet for någon sin skuld öfverlåta länet åt en annan.
Openstens fäste.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
