Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
336
Just som tärnorna hade slutat att afkläda bruden hennes smycken och öfverlemnat
henne i Martas värd, hade en hop kongliga ryttare, försedda med hillebarder, ridit fram
på Framnäs borggård och trängt in i huset, samt i konungens namn fängslat Rutger
Kruuse och genast fört honom med sig bort. De hade befallning att föra honom till
Stockholm. Han fick tillbringa bröllopsnatten på hästryggen och belagd med kedjor.
Vid denna underrättelse, som Marta sent omsider omtalade för fru Elsa, miste
denna sansningen. Leendena stelnade på hennes läppar och hon låg till utseendet liflös
på den praktfulla brudbädden.
”Jag väntade mig detta!” hade herr Gustaf Lindenkrona sagt, då Rutger arre-
sterades. ”Men," tilläde han, ”jag kunde aldrig tro, att det skulle ske så snart."
Alla på Framnäs, såväl ställets invånare, som gäster, intogos af fasa, öfver hvad
som händt.
Den stackars bruden sökte såväl hennes fader, moder och syskon, som Marta, att
bringa till besinning. Men detta syntes vara omöjligt. Sedan hon uppvaknat från sin
svimning, kastade hon sig gråtande af och an i sängen och ville inte taga någon tröst.
Gästerna dröjde emellertid qvar öfver natten med undantag af en enda, nämligen
jungfru Hanna Ribbings trolofvade, herr Helge Stålkrona, hvilken utan att säga farväl åt
någon, red bort från Framnäs under natten.
Hans föstmö, jungfru Hanna, hvilken hade varit så svag under bröllopet, blef vid
underrättelsen om Rutger Kruuses arrestering frisk liksom genom ett trollslag. Den späda
flickan tycktes på en gång hafva fått nerver af stål och dessutom mod att trotsa allt för
honom, som hon älskade, fastän en oöfverstiglig skiljemur var upprest emellan henne och
honom genom hans giftermål med Elsa Lindenkrona.
När hon på morgonen den påföljande dagen erfor, att Elsa var lika öfver sig
gifven som den föregående aftonen, sedan hennes glädje flytt och gifvit plats för sorgen,
gick hon in i brudkammaren och fann bruden ännu liggande i konvulsivisk gråt.
”Elsa!” sade hon. ”Vakna till besinning. Låt inte sorgen trycka dig med sådan
magt! Vi måste handla!”
”Hvad skola vi göra!” sade Elsa mellan snyftningarne.
"Vi resa upp till drottningen och bedja om hennes förbön hos konungen för Rutger.”
Vid dessa ord lugnade sig Elsa och kom till eftertanke.
”Ja,” sade hon. ”Du har rätt!”
Hon tillsade Marta att bedja friherrinnan Signe komma in till sig.
Marta skyndade ut och inom kort kom den bekymrade modern in till sin dotter,
hvilken tillkännagaf sitt beslut att resa till Stockholm, för att genom drottningens be-
medling utverka friheten för sin make.
Friherrinnan Lindenkrona blef gladt öfverraskad öfver detta beslut och uppmanade
sin dotter att taga tiden i akt och göra sig i ordning så fort som möjligt, samt gillade
äfven jungfru Hannas beslut att vara sin väninna följaktig på resan.
Friherrinnan beklagade, att herr Helge Stålkrona så oförmodadt hade lemnat
Framnäs; han hade annars varit skyldig att eskortera sin fästmö på resan och hade kun-
nat skydda de båda fruntimren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
