Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Här atbröts samtaletet derigeuom, att fru Elsa sjönk magtlös till golfvet och alla
skyndade att bjeipa henne.
Hon kom sig snart igen och syntes nu vara lugn.
Då gick Hanna Ribbing fram till sin blifvande svärfader och sade:
”Endast ni, herr Erik kan hjelpa Elsa och ni måste göra det.”
”Det vill jag gerna, mitt barn, men jag vet inte huru det skall tillgå.”
Hanna Ribbing omtalade då, att hon visste att markgrefvinnan Cicilia hade ett
stort gästabud på Arboga slott och att enkedrottning Katarina Stenbock och hertigarne
Magnus och Carl nu gästade henne. Jungfrun ansåg, att Elsa borde föras dit och der bedja
de höga personerna om hjelp.
(Hertig Magnus var vid denna tid bättre och ansågs en kort tid för fullkomligt
frisk. Detta varade dock endast några få veckor.)
”Att jag följer Elsa, det faller af sig sjelf,” sade Hanna; ”men vi behöfde vid vår
sida en ansedd riddersman.”
”Du är en änglaflicka, min präktiga Hanna,” sade herr Erik och kysste henne på
pannan. "Du är både klok, rådig och vacker och min Helge får i dig en verklig skatt, då
du en gång blir hans hustru.”
Jungfru Ribbing vände sig bort vid dessa ord.
”Men hvar är då Helgfe?” sporde gamle Stålkrona.
Jungfru Hanna svarade inte på den frågan, hvarför Lindenkrona i stället sade:
”Honom hafva vi inte sett till sedan den fatala bröllopsdagen, då han red häri-
från utan att ens taga afsked, sedan Rutger blifvit fängslad.”
”Har inte han eskorterat Elsa och Hanna till Stockholm?” frågade Stålkrona.
”Nej!” svarade Elsa.
”Hvad kommer det sig? Det kan du visst tala om för mig, Hanna,” sade
Helges fader.
”Det kan jag inte; värdes inte fråga mig derom,” svarade jungfru Ribbing.
”Hvad vill detta säga?” utbrast herr Erik.
Då reste sig fru Elsa Kruuse och gick fram till Stålkrona, samt lade sin hand på
hans arm, sägande:
”Ädle herr Erik! Hjelp mig och bistå mig, den olyckligaste maka, som kan fin-
nas. Om inte min far förbjuder mig att resa till Arboga — det kan han inte, ty jag är
nu en gift hustru och är skyldig att bistå min gemål — så resa Hanna och jag för att
utverka prinsessans och hertigarnes förböner för min oskyldigt fängslade make. Men jag
beder eder, var oss följaktig, herr Erik.”
”Skall jag följa? — Nej, kära fru Elsa! Det tillhör min son, att göra det. Hvar
hans trolofvade är bör han vara till hennes beskydd och då hon reser med eder, så är det
hans skyldighet att skydda eder båda.
Friherrinnan Signe trädde nu emellan och bad herr Erik Stålkrona att inte tala
om sin sons giftermål med Hanna Ribbing, försäkrande, att ingen af de båda älskade hvar-
andra, samt vände slutligen talet på saken, som nu var i fråga, och bönföl], att herr Stål-
krona måtte följa med till Arboga, då hennes gemål på intet sätt kunde förmås dertill.
Herr Erik betänkte sig ett ögonblick.
Derefter sade han:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
