Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. exemplet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Förmåga, välvilja, nåd; det är bekant at välvilja
är människans, och at nåd är Guds; men hvad
som bör antagas såsom motsvarande i naturen,
är utan tvivel en större och mindre förmåga,
benägenhet eller färdighet at uträtta, det är,
lätthet, hvarutaf även förmåga härrör, som
eljest betyder magt, möjlighet.
Bestyrkande af propositionerne. (1) At
Naturen är en principe at uträtta något, kan
inhämtas hos Philosopherne som beskriva
naturen. Den namnkunnige Wolf säger, at
hela Naturen, eller den i almänhet så kallade
naturen är en principe til förändringar i
verlden; och är en verksam eller rörelse-kraft,
eller en hopsamling af rörelsekrafter, det är
af bemödanden, ty bemödande består i kraft,
så at den principen bör vara inplantad i
bemödandet. Aristoteles säger ock, at Gud och
Naturen göra ingen ting förgäves, utan alt för
ändamåls skull; principen at uträtta är således
naturens, men ändamålets är Guds; dock äro
ändamål och effecter tillika
människo-andesinnets eller människans. (2) At kärlek til
ändamål är inplantad uti det mänskliga
andesinnets vilja, är nogsamt klart, ty viljan skrider
sällan til verkställighet, om ej något kärlekens
äggande, eller begär til något ändamål därmed
är förenadt. (3) At i Gud är enda
ändamålet, och at naturen ensamt bidrager at
befordra ändamål genom effecter, synes tydligt
därutaf, at Gud är över naturen, och har med
hänne icke något gemensamt; ty naturen är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
