Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Historisk forskning och elementära läroböcker i svensk historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8 HISTORISK FORSKNING O. ELEMENTÄRA LÄROBÖCKER I SVENSK HISTORIA.
Den lärobok, som under decennierna närmast omkring sekel-
skiftet tyckes ha varit mest omtyckt, är »Fäderneslandets Historia
för Begynnare» (r:a uppl. Lund 1787, g:e uppl. 1816), af Chr.
IVåhlin. Här är ändtligen Rudbeckianismen helt öfvervunnen.
Såsom hufvudkällor åberopas Dalins, Lagerbrings och Botins ar-
beten, och om vårt lands allra äldsta historia nöjer sig förf. för-
siktigt med att nämna, att det åtminstone var bebvggdt år 100
f. Kr. Oden, som i de äldre historierna fått intaga en jämfö-
relsevis undanskymd plats (Rhyzelius talar t. ex. om »Odin eller
As, fabelstatens instiktare»), rycker nu för en tid upp i historiens
ljus. Han »kom hit med en stor folkhop vid pass 60 år f. Kr.,
som förmenas, ifrån Crimska Tartariet». Det är Snorres gissning
om Odens och asarnes flykt norrut för Pompeius, som här åter
uppenbarar sig; detta inbillade samband mellan romarnes strider
mot skyterna och andra folk vid Svarta hafvet samt våra förfäders
invandring är en lärd kombination, hvars ohållbarhet först rätt
nyligen blifvit allmänt erkänd. I växlande former har den hållit
sig uppe ända från Dalins tid och tills de senaste decenniernas
arkeologiska forskningar mot densamma ställde fornfyndens öfver-
tygande vittnesbörd.
Wåhlins lärobok har kanske sin största betydelse genom de
nya grundsatser den i mycken ofullkomlighet dock förfäktar i
fråga om ämnesvalet. Dess skildringar af själfva det politiska
händelseförloppet äro nämligen relativt knappa och afbrytas esom-
oftast utaf framställningar af hvad förf. kallar »liksom själen och
lifvet i Historien, nämligen det olika tillstånd, hvaruti svenska
folket under särskilda tidehvarf befunnits i anseende till Religion,
Lagar, Handel och Vetenskaper». Den här uttalade grundsatsen
förtjänar att antecknas, om än dess utförande i några torra öfver-
sikter ej svarar mot syftet.
Ett kort omnämnande såsom direkt lämpad för den allra
tidigaste undervisningen förtjänar kanske också Thomceus, »Swe-
riges Historia uti korrt sammandrag för den spädare Ungdomen»
(1812). Dess historiska ståndpunkt är den då vanliga med »thussar»
i spetsen för vår historia o. s. v. Anmärkningsvärd är den
emellertid genom sin vana att affärda respektive regenter med ett
par synnerligen koncentrerade notiser jämte åtföljande totalomdöme,
ett manér, som sedan kan spåras hos många dess efterföljare.
Mest klassiskt låter Fredrik I:s eftermäle: »Konung Fredrik in-
rättade Nordstjerne-Orden, lefde wällustigt och dog år 1751».
Bland senare dylika »envois» behöfver endast erinras om Dahms
genom sin rytm helt säkert i lärjungarnes minnen inetsade slut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
