Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Historisk forskning och elementära läroböcker i svensk historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HISTORISK FORSKNING O. ELEMENTÄRA LÄROBÖCKER I SVENSK HISTORIA. 13
t. ex. alla konungars gemåler och barn, både dem man känner
och icke känner» (Alander), eller att de innehöllo för mycket,
särskildt krigshistoriska detaljer samt en mängd felaktiga uppgifter
och omdömen {Ekelund, WibergJ. Dahm, hvars förtjänster som
läroboksförfattare ju egentligen ligga på geografiens område, kland-
rades skarpt för onödiga anekdoter och lösa förmodanden samt
fick det stränga slutbetyget, att hans lärobok röjde »ytlig bekant-
skap med historien och löslig uppfattning af hennes företeelser».
Värst åtgången blef Schelins »Lärobok i Sveriges Historia för
Svenska Folkets barn», hvilken dock 1866 lyckats uppnå 4 upp-
lagor. Om denna bok hette det bistert: »Det är ganska be-
klagligt, om det ’Svenska folkets barn’ vid studerandet af vårt
fäderneslands historia skola nödgas lära sig så många osan-
ningar och därigenom få en så skef uppfattning af många per-
soner och händelser i vår lärorika historia». Men så är ock
boken full af slarffel och genom sina underligt afklippta me-
ningar stilistiskt ytterst miserabel. Om dess stil och uppfattning
kan man få en föreställning genom beskrifningen på Gustaf
Adolfs 7 fredliga värf, bland hvilka sist nämnas: »Riddarhuset,
där alla adelsmän med familj under nummer äro antecknade,
Barnhuset för värnlösa barns uppfostran». De 5 andra äro 3
kollegier, gymnasier och en del Upsala-professurer.
Kommissionens allmänna grundsatser äro värda att studera,
helst som de sedan i praktiken tillämpades af tre dess medlem-
mar vid utarbetandet af ännu vid våra skolor använda läroböcker
(Odhner, Schotte, Pallin). Utaf dem, som direkt röra vårt ämne,
förtjänar antecknas satser som dessa: »Endast det af veten-
skapen erkända bör läroboken upptaga.» »Hvad som är saga, bör
ej framställas annorlunda än som saga.» Det anekdotiska bör
ej medtagas annat än då det verkligen åskådliggör och är karak-
teristiskt. »Saknar anekdoten denna egenskap, så är han i de
flesta fall till men för undervisningen, ty han vänder uppmärk-
samheten från viktigare saker samt hänvisar lärjungen till små och
lumpna förklaringsgrunder till de stora tilldragelserna, hvar-
till kommer att han sällan är till sin historiska visshet fullt be-
styrkt». I detta senaste omdöme sammanfattas onekligen förträff-
ligt allt hvad som kan sägas till den historiska anekdotens nackdel.
Först när man genomläser kommissionens betänkande och
Odhners i Pedagogisk Tidskrift 1870 införda »Upplysningar till
lärobok i Sveriges, Norges och Danmarks historia», kan man rätt
uppskatta det bestående värdet för vår historieundervisning af de
Odhnerska läroböckerna, oafsedt de berättigade anmärkningar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
