Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Historisk forskning och elementära läroböcker i svensk historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HISTORISK. FORSKNING O. ELEMENTÄRA LÄROBÖCKER T SVENSK HISTORIA. 15
t. ex. Ingjald lllrådas mordbrännarebedrifter samt Lagman Torgnys och
Emunds af Skara oratoriska triumfer på Upsalatinget, Erik Emunds-
sons död för Åke bondes hand och ytterligare en rad händelser, om
hvilka för närvarande folkskolebarnen veta långt bestämdare be-
sked än forskningen. Omsättningen har onekligen gått raskt,
om man betänker, att det ännu 1868 i den af Wiberg reviderade
n:e upplagan af Ekelunds »Större Sammandrag» om den heder-
värda Fornjoterska husfadersätten högst pietetsfullt hette, att nyare
forskningar visat, att den, bifall hon icke blott är en mytologisk
dikt, tillhört Finland och Norge».
En del af dessa gengångare från sagans eller — lika ofta —
den lärda spekulationens värld tyckes det vara svårt att alldeles
besvärja bort från vår historias åt sanningen helgade rum. I
första delen af Ekmarks läsebok (1884) nämnes t. ex. åtskilligt,
hvilket »sagan» skulle förtälja om »Sigge, som gaf sig ut för
Oden», och där spökar fortfarande »Yngve, som inkom med
Sigge och gaf sig ut för att vara Frej». I Dahms lilla lärobok,
som ännu 53 år efter sitt första framträdande fått utkomma i en
ny upplaga (1895), ligger Birka fortfarande kvar vid Fornsigtuna,
Ansgar predikar under Björn på Håga, brons- och järnåldern
inledas af nya stammars invandring, och hela Ynglingaättens
bråddödshistoria står kvar liksom fortsättningen fram till Bråvalla,
ehuru med reservationer sådana som att Yngve Frey *Iär» hafva
varit Sveriges första konung, Bråvalla slag «skall hafva skett»
år 740, Björn Järnsida tlär fått Sverige på sin lott» vid den
mystiska delningen af Ragnar Lodbroks stora skandinaviska rike
o. s. v. T. o. m. i Hans Larssons »Lärobok i Sveriges historia
för folkskolan» (1898) skildras Ivar Vidfamne, Harald Hildetand,
Sigurd Ring och Ragnar Lodbrok såsom Upsalakonungar, som
»hade vidsträckta välden», ehuru man väl numera är tämligen
ense om omöjligheten att komma till visshet om och lokalisera
de vikingabragder, som kunna ligga bakom dessa förvirrade sägner.
Hans Larssons lärobok skiljer sig i det hänseendet från Odhner
och dennes få öfriga medtäflare, att den utgör ett omsorgsfullt
genomfördt försök att redan på folkskolestadiet flytta tyngdpunkten
från den yttre politiska historien något närmare den s. k. »inre
utvecklingen» och mera betona de »kulturhistoriska» momenten.
Däri ligger naturligtvis en berättigad reaktion mot det öfverfiöd
på berättelser om kungar och krig våra läroböcker allt ifrån
Rhyzelius tills dato haft att uppvisa Men han går nog en smula
för långt i motsatt riktning, då han t. ex. åt Jakob Faggot i
sin lilla bok bereder nästan så stort utrymme som åt Karl IX.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
