Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 67 g -
ligt och förekommande. Jag började at
gråta; jag vet ej om detta, eller det
tålamod hvarmed jag sS länge stillatigande
fördragit hennes förebråelser, rörde
henne, men moderskänslan vaknade,’ hon
tog mig i famn, och sade at jag ej i dag
behöfde afgöra saken, at det förhållande
som rådde emellan oss, smärtade henne
på det högsta, at hon helst önskade
behandla mig som en förtrolig vän, men
at jag då borde vara förståndig, at hon
hoppades jag skulle blifva det, och at
jag hade i mina händer, hennes högsta
önskningar, och mina föräldrars lugn. —
Alt detta sade hon med en godhet som
genomträngde mig — Ack! jag var så
glad at åter vara försonad med min mor
"— denna sälla känsla segrade öfver alla
andra, och om hon kunnat läsa i min
själ, om hon begagnat sig af detta
ögonblick — jag tror nästan jag skulle hafva
samtyckt at tilhora ****Rådet, och jag
fruktade at hon skulle yttra denna
begäran, ty jag Var sà rörd, mitt hjerta
var så vekt, at: jag ej kunnat neka hvad
hon i detta försoningens sköna ögonblick
fordrat af mig. — Jag bemödade mig om
aftonen at vara lugn och äfven at vara
vänlig mot ’::",-f’""::’Bådet, men jag kände
tydligt at denna förställning kunde jag
aldrig i längd fortsätta. Jag jemförde
hans tilgjorda, satiriska väsende med
Hjalmars ädla, och öpna sätt at vara —- ’
troheten behöll öfvervigten — kärleken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
