Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162 SIDENSVAHNSKA BOLAGET.
Sprätten framförde sitt ärende: — Jag har läst en
annons om en börs...
Studenten med blyg röst: — Jag har också läst
om en börs och det är min.
Stackars tant Dea kände sin hals sammansnöras:
— Var det pengar i den?
— 115 mark 97 penni och sex fickor, — svarade
bägge herrarne på en gång.
Jo, det här var roligt! Det där kommerserådet
måtte ha varit en bof. Hon måste ut och rådfråga sig
med Dika. Men innan hon hann gå, inträdde en ung
skönhet i kappa med skinnbräm och blått flor och fram-
hviskade en blyg förfrågan om en börs med sex fickor
och 115 mark 97 penni uti.
Nu var tant Deas mått rågadt. Hon svarade ingen-
ting på frökens fråga, hon störtade in till Dika och såg
icke huru de två herrarna i tamburen slöto skönheten
i ett broderligt famntag, samt huru Effi näsvist ryckte
till sig sprättens ena tvinnade mustasch.
— Dika, Dika, — utbrastatant Dea röd och Half
gråtande. — Jag står inte ut längre. Vi måste skicka
efter polis.
— Hvad står nu på, kära Dea? — frågade tant
Dika oskyldigt. — Har Mabelle fått tandvärk?
— Nej, men tamburen är full af folk, som vill ha
den där börsen, och jag har redan gifvit bort den. Oj,
Dika, vi måste genast skicka bud till poliskammaren.
— Kanske du misstar dig, vi skola tala närmare
med de där människorna.
— Jag misstager mig visst icke, — sade Dea stött,
— de skola alla ha 115 mark 97 penni...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
