Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172 SIDENSVAHNSKA BOLAGET.
säga, att tant Dika smakade som rönnbärssylt, så besk
för dem, som ej förstodo sig på henne, så söt och väl-
kryddad för dem, som smakade henne oftare.
Denna gång var det Kasse, som hann först till
aftonens mål: pratstunden kring lampan. Han gömde
något bakom ryggen och försökte sätta sig så, att tan-
terna ej skulle se hvad han förehade. Men tant Dikas
skarpa blick hade snart upptäckt hemligheten: en hällös
strumpa.
— Nå, master Kasimir, hvad har du till hand-
arbete i kväll? — frågade hon med en obarmhärtig
blinkning och sköt lingonkrukan åt sidan för att bättre se.
Kasse ryckte fram med strumpan och en ynklig
min. — Det här fick jag på utfärden i går, — sade
han och suckade.
— Bevare, du kan ju trä hufvudet genom en sådan
kanonglugg. Låt mig se! Det här kan inte stoppas,
du måste sticka i en ny häl.
— Kan jag sticka dit den med knappnålar? —
— frågade Kasse lättad.
— Mycket gärna, — log tant Dika. — Jag råder
dig emellertid att använda strumpstickor... vänta, du
skall få låna mina.
— Stackars Kasse, — inföll tant Dea från gung-
stolen, — hvad du måtte blifvit våt om fötterna.
— Var lugn, Dea, det har ej regnat på en vecka.
Medan tant Dika gick ut efter stickorna, troppade
de andra sidensvansarna in, med undantag af Spirea.
När Masse fick se lingonkrukan, tog han ett skutt af
hänryckning, hvilket föranledde Mabelle att sakta morra
i sömnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
