Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Klostret i Vadstena. Historiskt utkast af C. Silfverstolpe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24
C. SILFVERSTOLPE.
28*
tagu, med svärden rigtade mot hvarandras bröst. Många offer
föllo för det en gång tända hatet, och endast få af dessa fejder,
stundom så romantiska att man skulle vilja förlägga dem under en
mera glödande sol, slutade med en formlig försoning. När detta
någon gång inträffade, kunde det naturligtvis icke ske utan att
den egentlige våldsmannen förpligtade sig icke blott till ganska
förödmjukande afböner, utan äfven till botöfningar och långväga
pilgrimsresor. Först sedan detta skett utfärdades urfejdabref,
såsom tecken till att fiendtligheterna åtminstone för någon tid upphört.
Äfven Vadstena kloster öppnade stundom sina portar för
sådane botöfvare, och bland dem nämna vi särskildt den myndige
danske riddaren herr Jens Nielsson. Sjelf tillhörde han slägten
Löwenbalk, och hade 1404 dräpt en medlem af den mäktiga
slägten Brök. Genom drottning Margarethas bemedling, blef en
försoning åvägabragt, hvarigenom herr Jens måste förbinda sig till så
många pilgrimsresor, att han ensam ej kunde hinna utföra dem
alla, utan erhöll derföre tillåtelse att sända andre i sitt ställe.
De orter, som skulle besökas, voro Rom, Jerusalem, Kompostella,
Vadstena och Trondhjem m. fl. Dessutom måste han utlofva messor
och rikliga skänker till den mördades slägtingar och till slut skulle
han knäböja inför dem och räcka dem ett draget svärd eller knif,
ödmjukt bedjande om tillgift. Sådan var tidens sed.
1 början af år 1406 erhöll klosterfolket i Vadstena besök af
en person, som vid sitt första uppträdande sannolikt föreföll såsom
XL VIII. Nicolaus Elavi. Munk 1407, diakon. Berömd sångare. † 1443.
L. Petrus Olavi, kyrkoprest i Kijl. Munk 1408. Skref många religiösa
arbeten, såsom t. ex. en utläggning öfver linköpingskaniken Mathiæ bibelverk,
mötets i Basel förklaringar rörande vissa artiklar i Birgittas revelationer, m. m.
† 1438.
LI. Karl Andersson, född 1369; kanik i Skara och kyrkoprest i Skedvi.
Munk 1409. Reste 1410 och 1412 till Mariendals kloster vid Reval; afskref
under sin vistelse derstädes åtskilliga böcker och handlingar. † 1414.
LII. Johannes Haqvini, kanik i Linköping. Munk 1411. Begaf sig^
(jemte LV) till generalkonciliet i Costnitz 1418, för att utverka bekräftelse å
klostrets privilegier. Valdes 1421 till erkebiskop i Upsala. † 1432.
LIII. Gerardus Andreæ Ryning, lekman. Munk 1412. Reste 141&
jemte generalkonfessorn Ericus Johannis (XXXI) till Mariebo kloster, och
företog 1434 en resa till birgittinerklostret vid Danzig, för att reparera klostrets
orgel. † derstädes samma år.
LIV. Andreas Jacobi, prest i Linköping. Munk 1414. Sändes 1416
till Mariebo kloster. Vårdade klostrets reliker, hvilket förtroende han afsade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
