Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Handlingar rörande söndringen mellan Hertig Carl och Rådsherrarne 1594—1600, samlade och ordnade af E. W. Bergman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
268
e. w. bergman.
10
just här cleras egen tanke om saken sammanföll med konungens
vilja? Att ständernas sammankallande innehar ett väsendtligt
inkräktande på de kungliga rättigheterna var visserligen ett
kraftigt skäl för dem till motstånd mot detta hertig Carls beslut, men
var icke det enda och ensamt bestämmande. Tydligen insågo de,
att i och genom att sålunda vädja till ständerna skulle icke blott
konungens utan äfven deras egen maktställning väsendtligen
förändras och regeringsmakten helt och hållet på hertigen
öfver-flyttas; första steget till en allvarsam brytning med konungen vore
dermed taget, och på samma gång stode de ej heller längre sjelfve
på säker grund. Gemensamhet i fara förde dem till gemensamhet
med konungen i politisk tro och handling. Ytterst utgör således
frågan om detta möte likasom den första afgörande
sammandrabbningen i den strid som, ehuru under annat namn, här ännu skulle
utkämpas mellan aristokratvälde och det ur medeltidens chaos
uppväxande unga konungadömet, sådant det i Gustaf Vasas
personlighet och anda i Sverige först uppspirade och af hertig Carl
i strid mot konung och råd försvarades *).
Hvilka önskningar och förhoppningar adeln i följd af clet nyss skedda
regement-ombytet hyste framgår tydligt af det förslag till adelsprivilegier, som
vid kröningsriksdagen i Upsala 1594 af rådet framstäldes. Men synnerligen
blottas adelns och dess representanters, rådets, innersta tankar och
åskådningssätt i en skrifvelse till Thure Bielke från den eljest så försigtige brodern
Hogenskild d. 11 Juni 1593 (tryckt i Handl. rör. Skand. Historia, band 7,
sid. 54), af hvilken skrifvelse vi här nedan meddela ett utdrag:
— K. B. om man wille thale der om, hui icke förr hawer warith fordrett
och thaleth her om, så er kårteligen tillswarendis, ath seden Kongh Göstaff
degraderade deth adelige standh och frelse, som wore de ypperste i riketh,
och alle andre älste aif rådeth dem togh Kongh Christiern blodhunden aff
dage. Sedan rymde och H. Twre Jönsson. Her Nils Booson fick och en hastig
affgångh och flere gamle lade alth aff. Seden wore icke monge igen som torde
nogeth orelli thale der emoth, helsth ner de wngö droges öffwer de gamle, alth
så gick friiheten deth ene ähr efter deth andre aff, så ath deth kom endelis
slätt aff minneth, huadh gameli friihedt warith hade, och ingen war heller
som wårdedhe sigh om ath randsake och fråge nogeth effter .gamle liandlinger
och huar sodanth fans i domkirker och klåster så bleff deth alth åptagith och
for andre fördålth, så ath deth motte inthet komme för deris ögon som thet
mesth angick... Men högste wrsaken ath så lithet er bleffueth wtrettedh,
bauer wTarith tuedrächt ath den ene icke hawer tryggeligen willeth eller kunnith
troo och thale medh den annen. Och anneth er, ath ingen på den tiden
nogeth wisthe ath beuise noger gamle Copier eller handlinger, huadh gammelth
och forth, och wår wrrainnes friihedt warith hade. Therföre hade sodane
saker och lithen framgångh. Gudh alzmechtig se änn nu nådeligen till thette
atige betrychte riketh, ath thet nu motte nogerledis komme till sitt förre
wil-kar och friihedt, huilketh åss bordhe mere niute wnder arffkonunger som hele
riketh sådan thacksamheeth beuist hawer än tillförenne af främmede
wahl-konunger, som ingen arfzreth hade eller wiste för sine barn, thet wi alle och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
