Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Handlingar rörande söndringen mellan Hertig Carl och Rådsherrarne 1594—1600, samlade och ordnade af E. W. Bergman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
274
e. w. bergman.
10
I viss mening var rådsherrarnes roll redan utspelad i och
med hertigens beslut om ett riksmöte. Intresset hos dem för
deltagande i riksstyrelsen var härefter blott matt; hvad som för
dem återstod var att så affatta sina rådslag, att cle dermed kunde
vara någorlunda försvarade för hertig Carl utan att derför
blifva allt för mycket blottstälde för konung Sigismunds
misshag, tills ändtligen denna ställning blef dem outhärdlig och de
helt kastade sig i armarna på Sigismund.1) Redan kort efter
mötet skrifver hertigen d. 9 Jan. 1596 från Wadstena till Hog.
Bielke och klagar Öfver huru han ensam får bära regeringsbördan.
13. Ider är wäl wetterligitt her Hogenskildh Bielke, medh
hwadh beskeedh wij effter Ideres samptlige Rikz Rådz och
Sten-ders endrechtige och flitige begären, nu sidst vthi Suderköping
toge widh Regerningen, nembligen att i skulle ware oss mz Rådh
och dådh bistondige, vthi thett K. M:tt wår elskelige käre her
broder och Swerigis Rijke wårt käre Fäderneslandh kunne lände
till wälfärdh och bäste, och att oss ali troheet och Rättrådigheet,
hörsamheet och lydno, vthi hög:te K. M:ttz frånware bewises skulle,
men effter wij icke aliéné finne otrohz bådhe hoos en och annen,
och stoor oårdning i alle måthe vthen äre ther mz aliéné och
hafwe ingen till hiälp och bistondh i saken, Derföre tröste wij
icke på clett sättedt hafwe oss en sådane swåår och mödesam
börde vpå halssen, aldenstundh wij ther medh förkorthe oss både
till liff och hälsse och förtiene ändå ingen tack, hwarken hans
hög:te K. M. eller andre, ehuru troligen och wäl wij kunne meene
och sakerne bestelle, och så frampt ther opå icke böther blifwe
lagde i tijdh, då wele wij oss aldeeles ther ifrå Afsagdt hafwe,
och hwarken om någedt förswar, anthen om Religionen eller
annedt vttleggie eller bekymbre, vthen lathe så gåeclt som thett kan,
effter wij förnimme att thett icke ann ers ware will. I wele
för-thenskuldh sampt mz the andre gode herrer tage then saken i ett
gott och nödtorftigdt betänckiencle, och wette heruthinnen ett til—
börligitt medell, hwar elliest Rijkett icke skall blifwe vthi
obe-stondh och fahre satt, hwilkett wij icke hafwe welet ider
gunste-ligen förholle. Och befale ider Gudh Alzmechtig. [Riks-registr.]
Den gamle drotsen, Nils Gyllenstierna, hörde till de få, som i denna
äfventyrliga ställning kunde hålla sig uppe utan att utsätta sig för någondera partens
svårare ovilja. Men också var han en utomordentligt försigtig herre.
Rådfrågad af hertigen om instruktion för Thure Bielke, när denne såsom svenskt
sändebud skulle afgå till Sigismund i Polen 1593, svarade han, att »de
polni-ske handlinger ginge vida öfver hans förstånd». När hertigen önskade höra
hans mening rörande de ryska angelägenheterna, skref han till hertigen med
tillämpning på sig sjelf följande latinska sentens: »Res gestæ Juventutis suntr
€onsilia et actiones mediæ ætatis, Yota vero et preces senum».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
