Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Handlingar rörande söndringen mellan Hertig Carl och Rådsherrarne 1594—1600, samlade och ordnade af E. W. Bergman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
286
E. W. BERGMAN.
10
förre breff till oss schreffuett ehr mig för nogre dager seden
til-honde komm ed, hwilked jag gerne strax sendt brodern tilhonde^
men efter min broder Sten som nu för söndagen drogh till Broo
mhz sampt min k. syster hade schreffuett mig till och begärede
att beholla samma swar hos mig thes han komme, sende jagh
thz vtj medier tidh till Forsa, och bekom then beschedh thäden
som jag wenthe, att intz behof giordes ther mhz att haste, meden
drottzethen rådde icke allenest theremot vthan och icke heller
will mhz oss vnderschriffue thz eller anned efter som han sådant
ij sin schrifuelsse sig nogh lather förnimme, så haffue och wij 4
eller 5, si tot reperim ur, som vgle fiederne tidest setties vpåå, icke
heller behoff att lathe them mhz alle lådhe widh oss, efter som
en part kan sehe gerne szåge och åstunde, och kan wara tidh
nogh att vthsende sådantt breff nher samptlige Rigzsens R. komme
tilhopa, derföre icke mykid hasted att sendet ifrån mig, helst ther
föge gott ehr att merke aff, såsom ej heller aff swared på
punc-terne, men jag will schriffue som brodern på Forsa pleger seije,
Duo cum idem faciunt non est idem. Om wij gåffue sådane swar,
neppeligen wille man holled oss så myckicl tilgode som honom
scher, qui interim id idem tractat quod affinis noster in
Vestro-gothia cum fratribus suis et Flein, in Findlandia, szå moste wij
altt ridhe i tre hopar, men mig tycker thz gamble ännu tracteres
de sc. chorio nostro, Gudh hölle sin milde handh och beware oss
medh sin weldige arm, på förfölliere fattes oss ännu mehre än
förr slätt inthz, så haffue och Lismare och Ja bröder intz glömbdt
sin wane möre consueto. — Hwadh resen till Stokholm tilkommer
schriffuer min b. her Thuro mig till, intz kunne komma förr än
han bettre orker antingen åke eller ride än han ännu förmå,
Gudh hielpe honom till sin styrke igen, senest han war her såsom
och thå han ferdedes häden war han inted mykid stark, doch
likecles till Bättring then gudh werdiges vnne honom och elliest på
alle sider förläne, Jagh kunne och nogett behöffue ehuru wel jag
bådhe går och vnder tiden ridher mhz iblandh, och endocli thz
ehr bettre mhz Ryggen, men szå haffuer jag stor ahnfechtning mest
huar dagh aff swåre sting, Endoch thz än intz haffuer lenge i
sender ståedt vppå, men icke ehre the heller slätt bortha, the
begynne op i brystedh och stige och stundom på högre och
under tiden på wenstre siden och nedh ij weke liffuett, huad thz
schall ware weth Gudh, han werdiges altid komma mhz
barm-fa ertighz seger min Lasse Matzsonn, kan icke heller wara illa
bedett helst vthj thenne tidhenn. Huadh nu min resse tilkommer
szå moste jagh för min hustrus legenhet schull, ther min Båth
kommer som jag doch mhz förste bör wenthe, ij Jhesu nampn
(han werdiges lathz sehe till lycke) för helgen legge till wegz,
ty i dette neden ehr hennes Rekningh vthe, men huru gerne
jag nu drager alene ifrån mine beste och trogneste wenner tith
opp, ther mig doch allehande wederwertigt warder möthendes,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
