Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Handlingar rörande Johan Adler Salvii upphöjelse till Riksråd, meddelade af C. T. Odhner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5
om .t. adler salvii upphöjelse till riksråd.
359
cle djerfvaste anklagelser". Hon låter sina högadlige rådgifvare
höra den bittra sanningen, att goda råd äro bättre än sexton
anor och att hon ej vill "coarctera" sig till några få familjer;
den ena gången vädjar hon till rikskanslerens storsinthet "såsom
en genereux herre", den andra gången förebrår hon honom, att
han låter leda sig af sina enskilda antipatier och ej visar tillbörlig
aktning för hennes fars minne, hvilken fordom intagit i rådet en
Salvii like (Johan Skytte); äfven skämtets och ironiens vapen förstår
hon att begagna, såsom då hon säger till rikskansleren, att Johan
Skyttes slägt vore Salvius förbunden, enär denne vore anledningen
dertill, att kansleren, som varit Skyttes fiende så länge han lefde,
nu började prisa honom, eller då hon vid riksdrotsens
anmärkning, att man ej visste hvem som vore Salvii far, infaller: "det
skall jag säga Er, det var en man; jag har aldrig hört, att
menniskor komma till verlden utan far". Kanslerens påstående, att
Salvii upphöjelse strede emot adelns privilegier1) (hvilka stadgade
att alla högre ämbeten skulle besättas med riddare och svenner
och att ingen vanbörding skulle dragas adeln öfver hufvudet),
tillbakavisade hon med rätta dermed, att vanbörding ej kunde
beteckna annat än den som vore af oäkta börd eller af en vanryktad
slägt. Ensam eller understödd endast af riksamiralen höll hon
sålunda sina rådsherrar stången och genomdref sin vilja,
visserligen med flertalets halft aftvungna bifall, men emot Oxenstjernornas
och Per Brahes uttryckliga mening. Det var ej utan skäl som
rikskansleren yttrat till Chanut (Ch. till Mazarin d. 4 maj 1647),
att sal. konungen midt i sina triumfer aldrig regerat så
egenmäktigt ("impérieusement"), som hans dotter nu gjorde. Ej utan
bitterhet skref han till sonen, sedan han omtalat hvad som händt:
"deraf kan du se och döma vår stat och consilier".
Samma dag som saken afgjordes, meddelade drottningen
Salvius nyheten derom. Hon mottog någon ticl derefter från den
nya rådsherren en tacksägelseskrifvelse, som vi ansett väl förtjent
att offentliggöras (den finnes förut endast tryckt i fransk
öfversättning och en derifrån gjord försvenskning: Arckenholtz: Memoires
^ Han tolkade tydligen privilegierna så, att man måste vara född
adelsman för att ega kompetens — så vida han ej i enlighet med riksdrotsens
antydning ansåg Salvius vara af oäkta börd, hvilket dock ej stämmer med de
vanliga uppgifterna (se t. ex. Emporagrii minnesteckning öfver Salvius hos
Klingspor: Sveriges adel, I, s. 220).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
