Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Öfversigt af den Polska Litteraturen med särskildt afseende på den Svenska Historien. II. Af Xaver Liske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
55
polsk litteratur rörande sveriges historia.
419
röna en evig tacksamhet och förhön hos Gud, icke blott af dessa
konungar utan äfven af angränsande nationer, hvilka haft att lida
af detta krig.
Innan vi här fortsätta vår redogörelse, anse vi af nöden att
i korthet erinra, att E. K. M., vår nådigste herre, behagade
anbefalla oss att särskildt rigta våra bemödanden på att denna fred
så uppgjordes, att E. K. M. af båcla konungarne finge skyldig
upprättelse. Så snart vi derför anländt, började vi, redan före
sjelfva pacifications-arbetet, att underhandla med dem om att
först rättfärdiga sig inför oss i allt det E. K. M. tror sig af dem
lidit intrång, för att vi derpå, sedan detta privatim blifvit bilagdt,
måtte så mycket beredvilligare utan biafseenden kunna träda till
sjelfva pacificationen. Strax från början hafva vi för samtlige
kommissarierna förklarat, att denna fred hvarken kunde eller borde
upprättas på andra vilkor än att äfven E. K. M. finge upprättelse
och derom hafva vi alltid påmint vid hvarje nytt steg som tagits.
Danskarne besvarade våra muntliga och skriftliga
framställningar skarpare än vi hade af dem förmodat. Och dock är det
de sjelfve som yrkat på vår bemedling; men, enär vi ej ansågo
värdigt att inlåta oss i tvist med dem, föreslogo vi E. K. M. andra
utvägar, nemligen att Hans Majestät kejsaren skulle blifva vår
mediator, ty till vårt måls vinnande hade E. K. M. utstakat trenne
vägar: antingen att vår sak skulle behandlas före alla andra eller
samtidigt med pacificationen eller slutligen att pacificationen ej
skulle sluta förr än E. K. M:ts negocium vore utfördt.
Svenskarne å sin sida förklarade, att de icke hade någon
fullmakt att träda i underhandling med oss och således kunde vi med
dem intet uträtta, förr än en sådan fullmakt anländt. Härom
skrefvo vi sjelfve till H. Maj:t konungen af Sverige, men fingo
endast till svar en skrifvelse från Hennes Maj:t drottningen, hvari
hon utlät sig att med vänner behöfver man ej försona sig utan
blott med fiender. Men så mycket lofvade oss imellertid
svenskarne, att i fall de blefvo trängda att afträda något i Lifland,
de icke skulle göra det emot E. K. M:ts vilja.
Då de tvenne första förslagen icke lyckades, afvaktade vi bref
från H. M. kejsaren, medan vi under tiden troget bidrogo till
denna pacification för att icke ådraga E. K. M. och oss
obehagligheter, då någre ex medio commissariorum ännu före vår
ankomst hade bibragt menige man föreställningen att E. K. M. icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
