Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Öfversigt af den Polska Litteraturen med särskildt afseende på den Svenska Historien. II. Af Xaver Liske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
418
xaver liske.
88
det skulle lyckas dem att afsluta ett förbund med svenskarne emot
moskowiterna. För österrikarne syntes dessa garantier ej
tillräckliga, de voro af den mening att man för egen säkerhet måste afsluta
ett garantiförbund, i fall svenskarne skulle bryta freden. Också
ville österrikarne att en klausul skulle intagas att, om svenskarne
förorättade någon af de allierade, så skulle hela fredsverket anses
upphäfvet.
Den af Polen redan antagna bemedlingen ansåg Österrike
fortfarande skadlig och ville icke till densamma gifva sitt bifall.
Ej heller var det för österrikarne någon hemlighet, att polackerne
hade för afsigt att, om det icke komme till någon fred, på
thor-ner-kongressen såväl med kejsaren som med de öfriga allierade
söka afsluta ett nytt gemensamt förbund på mindre betungande
vilkor, synnerligast i financielt hänseende.
Till sist föreföll för de österrikiske gesandterna tanken på en
kongress i Thorn såsom ett fiendtligt steg, ty de tyckte sig
tydligen finna att drottningen och Lubomirski, hvilka i andra frågor
ingalunda alltid voro eniga, ifrigt arbetade på ett fördrag med
svenskarne, således med andra ord att befria sig från förbundet med
Österrike, för att sedan i afseende på Polens inre angelägenheter
kunna genomdrifva sina planer; men då de icke tillräckligt litade
på Sverige och icke ville underhandla utan de allierade, så läte
de denna inledande kongress gå af stapeln för att utforska de
allierades hemliga tänkesätt och förmå dem till fred.
Framför allt fruktade de allierade och bland dem synnerligast
kurfursten, att pola.ckerne gifvande efter för drottningens afsigter
och planer kunde besluta sig för en separatfred med Sverige utan
afseende på kejsaren och kurfursten. I sådant fall hade Fredrik
Wilhelm, såsom vi sett, befalt sina sändebud att strax afresa,
hvarom han äfven underrättat kejsaren. Leopold, vare sig att
han litade till polackerne, att de icke skulle ingå på ett sådant
fördrag eller att han fruktade, att en sådan de kurfurstlige
ge-sandternas afresa kunde verkligen hafva till följd att polackerne
undertecknade ett separatfördrag, uppdrog åt sin gesandt Lisola
att söka afhålla de kurfurstlige ifrån ett sådant beslut.
Ett nytt närmande mellan Polen och Österrike förhindrade å
ena sidan de kurfurstlige och danske sändebuden, hvilka
understödde Österrike, å andra sidan åter det franska sändebudet, som
understödde polackerne men deremot var angeläget att bereda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
