Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Öfversigt af den Polska Litteraturen med särskildt afseende på den Svenska Historien. II. Af Xaver Liske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
418
xaver liske.
90
fullmäktige att ingå i underhandling om och afsluta fördraget,
med tystnad förbigingos, hvilken begäran också konungen af
Polen d. 20 Dec. 1658 biföll. Tillika rådde Kollowrath och Lisola,
att man fore fördragets afslutande skulle förvissa sig om att
po-lackerne och de allierade vore upptagna i ett och samma
fredsinstrument, hvaremot De Lumbres högt förklarade, att Sverige aldrig
skulle gå in derpå. Slutligen förklarade sig österrikarne ^beredda
att utställa lejdebrefven, om de svenska förut gåfves dem.
I sitt svar på denna förklaring skrefvo de polske
kommissarierna, att svenskarne kunde göra samma svårigheter i afseende
på dessa lejdebref, och åberopade sig dessutom på ett de
kejserlige sändebudens tidigare gifna medgifvande, enligt hvilket de
österrikiska passen före deras utvexling skulle öfverlemnas åt de
polske kommissarierna. De felaktiga svenska fullmakterna lofvade
polackerne att förändra antingen genom det franska sändebudets
bemedling eller ock vid sjelfva kongressens början; i allmänhet
ville polackerne uppskjuta affattandet af preliminärerna intill sjelfva
kongressen, och det franska sändebudets anförda meningsyttring
ansågo de blott såsom hans enskilda tanke.
Det kurfurstliga sändebudet, Hoverbeck, fordrade skriftligen,
att före fördragets ingående hertigen af Kurland med sin familj
skulle frigifvas och att han på den afsedda kongressen skulle
företrädas af en minister. Tillika fordrade Hoverbeck, att svenskarne,
sedan de erhållit lejdebref, icke skulle få införa någon
krigsmateriel eller några soldater i landet. Polackerne samtyckte
härtill.
En annan tvistepunkt imellan polackerne och de allierade
var frågan om Danmark. Konungen af Sverige ville icke
utfärda pass för det danska sändebudet, ehuru polackerne yrkade
derpå. Polackerne lofvade visserligen att icke vid kongressen
lemna de danska angelägenheterna i sticket, men voro dock böjda
att föra underhandlingarna utan danskarnes deltagande deri;
deremot protesterade Georg Juel, det danska sändebudet, och klagade
att man öfvergaf Danmark. Polackerne medgåfvo att det vore
bättre att på samma gång underhandla med Danmark, men
derjemte bemödade sig storkansleren Prazmowski att visa, att man
’) »Darinnen (i den svenska fullmakten) die Confoederirten nur in
narra-tivis, in dispositivis aber gar keine Meldung geschieht». Leopold till Goes.
Wien d. 19 April 1659.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
