Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Öfversigt af den Polska Litteraturen med särskildt afseende på den Svenska Historien. II. Af Xaver Liske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
418
xaver liske.
102
rike, med hvilket land dessutom drottningen närmare förband
Polen, glömsk af hvad det bourbonska Frankrike egentligen var,
denne systematiske fiende till hvarje fred, hvilken aldrig bistått
rätten och pligten, enär han icke velat blottställa sig sjelf.
Förderflig, ja ödesdiger var således för Polen Carl Gustafs
invasion, då Polen genom än så många offer icke kunde besvärja
dess följder, utan till och med utsatte sig för en rad af nya faror.
Uppenbarligen voro Polens grundfästen redan rubbade, när de,
som räddat det, nu vände sig mot republiken sjelf eller öfvergåfvo
henne, och hon sjelf å sin sida utsatte sig för att föras bakom
ljuset och bedragas af dem, som räddat Sverige.
Dock är det icke de yttre omständigheterna i och för sig, som
derhän fört Polen, utan tillika enskilda personers och sjelfva
nationens egen skuld. För kongressens i Oliva förderfliga resultat
borde man, synes det, i första hand anklaga dem som
underskrifva detta fördrag. Det fattades icke framstående gåfvor och
diplomatisk skicklighet hos de polske kommissarierne, Leszczynski,
Prazmowski, Lubomirski, Pac o. s. v., men motståndarne
öfverträffade dem i karaktersstyrka, hyckladt lugn och ståndaktighet
i hvad de beslutade och företogo sig. De kurfurstlige sändebuden
innehade visserligen en mera gynsam ställning och kunde utan
olägenhet afvakta sakernas gång, men svenskarne befunno sig i
en mycket svårare belägenhet än polackerne. Härledde sig då
de polske kommissariernes klenmodiga eftergifvenhet från personlig
veklighet eller vittnar den redan om den offentliga karakterens
förfall i Polen? Huru skall man förklara de polske diplomaternes
oerhörda otålighet i Danzig, der de räknade kongressens dagar
och timmar och alldeles icke bekymrade sig om Sveriges ställning
gent emot Danmark? Hade icke republiken år igenom lidit
genom kriget med Sverige, hvarför skulle det icke ännu några dagar
kunna fördraga samma tillstånd? Johan Kasimirs och
drottningens retlighet ursäkta blott delvis de polske ministrarne, ty de
voro sände till kongressen af republiken, hade såsom sin kallelse
och pligt att försvara de allierades sak och hvilken auktoritet
skulle för öfrigt kunnat förmå dem att arbeta på sitt
fäderneslands undergång? Den af de polske kommissarierne inför de
allierade anförda grund, att Polen obetingadt behöfde hvila, att
kriget med Ryssland tvingade dem till fred med Sverige, höll
icke streck, ty Polen, ehuru det hade mäktiga allierade, sökte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
