Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Öfversigt af den Polska Litteraturen med särskildt afseende på den Svenska Historien. II. Af Xaver Liske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
103
polsk litteratur rörande sveriges historia.
419
dock brådskande fred med det redan betvingade Sverige och
traktade efter krig med det mäktiga Ryssland och detta dertill utan
att ega någon bundsförvandt, blott under förhoppning af en
osäker hjelp. Genom ett sådant förfarande gåfvo sig polackerne
sken af att föredraga svenskarne, sina fiender, framför de
förbundne, om de än oaflåtligen sökte att ställa till rätta mellan de
kurfurstlige sändebuden och de svenska, oaktadt republikens egen
framtida fördel icke fordrade detta, hvilket de i sin otålighet och
sin blinda hängifvenhet för Marie Louise helt och hållet
förglömde.
Likaså märkvärdigt är den eljest så utmärkte statsmannen
baron Lisolas uppträdande vid kongressen. Han, som förfogade
öfver talrika medel och vägar, utvecklade dock icke här
tillbörlig energi för att hindra ett för Polen och Österrike förderfligt
verk. Man kan rent ut säga, att han mera fruktade den
närvarande drottningen än den frånvarande romerske kejsaren, och
man skulle dermed blott kunna ursäkta honom, att, då han såg
drottningens allmakt, han icke ville genom motstånd reta hennes
vrede, och derför företog sig att vid kongressen i Oliva på
underhandlingarnas fält genom den polska successionsfrågan
tillintetgöra den seger Frankrike här vunnit. Endast de kurfurstlige
sändebuden kan man intet förebrå, de, likasom de svenska, försvarade
energiskt och orubbligt sin herres sak.
Men största skulden faller på den egentlige anstiftaren af
freden i Oliva, drottning Marie Louise, en af politiska lidelser
alltigenom beherskad qvinna. Först färdig till alla offer för att blott
vinna Österrike, företrädesvis till medgifter för kurfursten, hvilken
Leopold I under det romerska kejsarvalet behöfde, flammade hon
sedan upp med oemotståndlig fiendskap mot samma Österrike, då
hon kände sig i sin egenkärlek sårad, och förkastade envist alla
kloka råd att draga nytta af Carl Gustafs nederlag i Danmark och
Pommern, ty dessa rådslag kommo ifrån österrikarne. Mer än
att vinna fördelar för Polen aktade drottningen på att bereda
Österrike svårigheter. Hon visade sig således alltid lidelsefull och
utan måtta, ena gången för Österrike, sedan åter mot detsamma,
ena gången för Frankrike, sedan åter för kurfursten och till och
med för Sverige. Bland annat är det svårt att förstå, hvarför
hon med ifver bedrifvit kurfurstens sak, ty om denna ifver
härflutit af medvetandet om pligten att iakttaga fördragen, så skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
