Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Granskningar och anmälningar af Historiska Skrifter - 2) Svenskt Diplomatarium Af R. T.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9
svenskt diplomat arium fr. 1401.
i, 1.
IX
s. k. tänkeböcker, i hvilka dokumenter afskrefvos. Sannolikt hafva
sådana funnits i alla städer; de äldsta nu bevarade äro från Kalmar,
Stockholm och Norrköping, alla från början af 1400-talet.
När rikets centralmyndighet, den kungliga regeringen, först
började föranstalta samlingar af sina bref eller föra register öfver dem,
är obekant. Konungens kanslerer torde väl hafva haft någon
befattning härmed, och dylika ämbetsmän förekomma redan från början af
1200-talet. Men om sådana samlingar i äldre tider funnits, hafva
de för längesedan spårlöst gått förlorade. Hvad som sedan Magnus
Erikssons tid samlades af rikshandlingar, bortfördes i början af
1400-talet till Danmark och finnes der ännu delvis bevaradt. Der förvaras
äfven en mängd svenska bref från tiden 1497—1518 (det s. k.
Sturearkivet), som på obekant satt ditkommit. En annan vigtig
urkund, konung Eriks jordebok af år 1413, bortfördes till Pommern,
hvarifrån den i nyare tider återkommit till Sverige, men den
förlorades på 1600-talet. Ett riksregistratur, som omtalas på Sten
Sture d. ä:s tid och torde härstammat från början af 1400-talet,
bortfördes af Kristian II till Nederländerna, der det försvunnit. Från
de båda yngre Sturarnes tid finnas dock ett par kopieböcker,
innehållande afskrifter af omkr. 240 af dem utfärdade eller till dem
ankomna bref.
Eikets handlingar hade under senare delen af medeltiden varit
förvarade i Strängnäs, hvars biskopar varit ett slags rikskanslerer
och riksarkivarien Hvad som vid den nyare tiden fanns qvar efter
de plundringar, som dessa samlingar undergått, förnämligast genom
de danska unionsregenterna, fördes till Stockholm, och då räfsten med
hierarkien började, samlade man äfven dit alla domkapitlens och
klostrens bref och registraturer, hvilka voro behöfliga såsom juridiska
bevis i fråga om bördsrätten till kyrkans gods. Denna samling af
medeltidsurkunder vann under 1600-talet en betydlig tillväxt genom
de då af antiqvariskt nit företagna forskningarna öfver hela riket,
hvilka äfven lemnade en god skörd af permebref. Den utgjorde en
särskild del af riksarkivet (det s. k. gamla arkivet), men sedan ett
antiqvitetskollegium 1667 inrättats i Upsala, ditfördes två år derefter
större delen af riksarkivets medeltidshandskrifter och bref för att af
detta ämbetsverk ordnas och bearbetas. Mycket blef emellertid icke
vidgjordt härutinnan. Kollegiet flyttade 1690 till Stockholm, der det
1692 förvandlades till ett antiqvitetsarkiv, som 1694 lät återhämta
handlingarna från Upsala. När sedermera detta arkivs samlingar 1780
delades, tillföllo medeltidsbrefven kongl, biblioteket, hvarifrån de
ändtligen 1847 flyttades till sin n. v. plats, riksarkivet, der de blifvit
kronologiskt ordnade. Under dessa skiftande öden har samlingen
bevisligen lidit flere kännbara förluster, men äfven emellanåt ökats med
några enskilda samlingar, som inforlifvats med densamma.
Riksarkivets originalbref från medeltiden torde nu omfatta vid pass hälften
af kända urkunder. De öfriga få uppsökas dels i de äldre och yngre
afskriftsamligarna, af hvilka några agas af riksarkivet, dels i andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
