Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Granskningar och anmälningar af Historiska Skrifter - 2) Svenskt Diplomatarium Af R. T.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
xXXVIiI
GRANSKNINGAR OCH ANMÄLNINGAR.
10
inländska bibliotek, dels i flere utländska arkiv, i synnerhet i
Köpenhamn (geheimearkivet), i de nordty^ka städerna och
östersjöprovinserna (hvilka äro rika på urkunder från hansetiden) och i Rom
(påfvebrefven).
Redan Olaus Petri framhöll i sin krönika dessa »gammul
register och beseglat breff» såsom vigtiga historiska urkunder, och de
hafva naturligtvis allt sedan dess i mer eller mindre mon begagnats
af dem, som forskat i medeltidens historia. Det har dock icke alltid
varit så synnerligen lätt att begagna den stora massan afhandlingar,
och det var för att göra dem lättare tillgängliga och öfverskådliga,
som man vid midten af 1600-talet började föranstalta om ordnade
afskriftsamlingar af dem. Flere af dessa, — de märkligaste härröra
från L. Sparre († 1644), Hadorph († 1693), Örnhielm († 1695),
Pe-rigskiöld († 1720) och Brocman († 1770), — äro af stor vigt,
emedan de innehålla bref, som efter afskrifvarnes tid gått förlorade.
Den sistnämnde, som var nära lierad med Langebek, grundläggaren
af de danska Scriptores, lärer haft för afsigt att utgifva ett svenskt
diplomatarium, men hans plan kom i brist på understöd ej till
verkställighet. Den upptogs först femtio år efter B:s död af’ J. G.
Liljegren, hvilken såsom e. o. amanuens i Kongl, biblioteket 1821 på
hemställan af d. v. bibliotekarien P. A. Wallmark fick i uppdrag att
ordna de förut temligen missvårdade permebrefven. Under detta
göromål började hos honom uppstå tanken på deras offentliggörande
i tryck, och genom en enskild persons frikostiga löfte om kostnadernas
bestridande blef planen verklighet. Arbetet med diplomens samlande
och ordnande började 1826, — således för jemt 50 år sedan, — och
1829 utkom första delen af Svenskt diplomatarium, innehållande bref
för åren 817—1285. 1834 utkom andra delens första och 1837 dess
andra häfte, båda omfattande tiden 1286—1310. Sedan Liljegren 1837
aflidit, öfvertogs arbetet af riksantiqvarien B. E. Hildebrand, som
under åren 1842—65 utgaf delarne III—Y, innefattande diplomerna
för åren 1311—1347. Härigenom hafva 4274 bref blifvit
offentlig-gjorda.
Genom detta arbete hafva hrr Liljegren och Hildebrand inlagt
verkligen stora förtjenster om den historiska forskningen i Sverige.
De två första af Liljegren utgifna banden äro ett i förhållande till
diplomatikens dåvarande ståndpunkt rätt godt arbete, ehuru
underlägset den två år förut påbörjade Collin-Schlyterska editionen af våra
gamla lagar. I sitt urval af handlingarna och deras ordnande har
L. dock icke gått till väga med tillbörlig varsamhet, och hans sätt
att beteckna brefvens egenskap af originaler, afskrifter, aftryck o. d.
är särdeles krångligt och opraktiskt. I allmänhet är dock redaktionen
god, och man bör vara L. tacksam för den möda, han nedlagt på
det vigtiga arbetets påbörjande. Men den diplomatiska vetenskapen
har sedan hans tid gått mycket framåt, och särskildt hafva de
äldsta af L. upptagna urkunderna varit föremål för en noggrannare
granskning. Af de 20 påfvebrefven rörande den nordiska missionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
