Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Granskningar och anmälningar af Historiska Skrifter - 2) Svenskt Diplomatarium Af R. T.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XXXVIiI
granskningar och anmälningar.
14
dessa lätt kunnat vara tillgängliga för utgifvaren, och detta gäller
äfven om flere andra, t. ex. ett i Visby rådhusarkiv, ett i
Säfsta-holms arkiv, ett i Falu grufvearkiv och några från Lübeck och
Reval, för hvilka nu afskrifter begagnats. Vid flertalet af dessa bref
har utg. således ej varit i tillfälle att använda sin aftryckningsmetod,
och för många saknas uppgifter om sigillen. På tal om
anmärkningar kan äfven antecknas, att fyra bref (259—262) erhållit orätt
numrering.
I detta häfte äro 288 bref affattade på svenska (eller danska),
57 på latin, 23 på plattyska och 1 på franska. Det sistnämnda är
utfärdadt i England, de plattyska mest i Nordtyskland eller
Östersjöprovinserna (2 i Visby, 1 i Stockholm och 1 på oangifven ort).
De latinska äro mest utfärdade af kyrkliga myndigheter, och endast
några få äro utgifna af enskilda personer i Sverige, der modersmålet
allt sedan 1370-talet börjar blifva det förherskande i handlingarna.
Hvad innehållet angår, så utgöres mer än två tredjedelar af
bytes-, salu-, gåfvo-, skiftes-, pante-, dom- och fastebref å jordagods.
Sin största betydelse äga dessa för vår medeltids biografi och
topografi. Dock äro de olika landskapen ej lika rikt representerade; för
vissa trakter (t. ex. Småland och Södermanland) finnes ett stort antal
bref, under det att sådana från andra delar af landet nästan alldeles
saknas. För ett tiotal af de svenska städerna finnas äfven bref. Med
sitt steorotypa, formulärartade innehåll lemna dessa urkunder vanligen
icke många upplysningar af mera allmänt intresse. Ett och annat af
de i detta häfte upptagna är dock anmärkningsvärdt i fråga om det
brukliga rättegångssättet, t. ex. n:r 56 och 200. Det senare, som
är ganska intressant, visar oss, huru ett dråpsmål förliktes 1402 på
domkyrkogården i Linköping mellan dråparen och den dräptes
fränder. Dråparen skulle göra 9 pilgrimsfärder, en till Rom, en till »vår
fru» i Aachen, en till »det heliga blodet» i Wilsnach (i Brandenburg,
en för sin blödande hostia vida bekant vallfartsort), en till S. Olaf
(i Trondhjem), en till S. Erik (i Upsala) och fyra till S. Birgitta (i
Vadstena), hvarvid det medgifvandet tillägges, att han egde förrätta
dem genom en vikarie (»thessa reso ma han een annan lata for sik
ga»), ett då temligen vanligt, ganska beqvämt sätt att fullgöra en
ådömd penitens. Vidare skulle han bekosta åtskilliga större och
mindre messor för den dräptes själ samt till hans fränder erlägga 140
mark penningar. Det är ett stycke kulturbild, som framställer sig
för oss i detta bref. Ett par bref omtala konung Eriks eriksgata
(n:r 15, 23). Af flere visar det sig, huru den bekante Abraham
Brodersson slog under sig en mängd gods i Skåne, Värend, Finveden
och södra Vestergötland ; ensamt 20 bref handla om hans godsförvärf,
något liknande Bo Jonssons tretio år förut.
Af regeringens verksamhet inom landet ser man inga spår, om
man ej räknar några räfstetingsbref. De kungabref, som finnas (2
af Margareta, 4 af Erik) röra enskilda eller utländska ärenden. Af
mera historisk vigt äro några pante- och förläningsbref (n:r 27 om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
