Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Granskningar och anmälningar af Historiska Skrifter - 3) Handlingar rörande Sveriges Historia. Af G. Djurklou.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XXXVIiI
GRANSKNINGAR OCH ANMÄLNINGAR.
16
den större allmänheten tillgängliga. Första serien af dessa
Handlingar, som omfattar konung Gustaf den förstes registratur, ombesörjes
af aktuarien d:r V. Granlund, och det sätt hvarpå han fullgjort sitt
uppdrag är äfven för den mera gransynte tillfredsställande.
Regi-straturet återgifves med diplomatisk noggranhet och hvarje del
åtföljes dels af bilagor, som närmare belysa de der intagna
handlingarnes innehåll, dels af ett fullständigt person-, ort- och
sakregister till forskarens vägledning. Den sjette del, hvilken vi här
anmäla, omfattar de från konungens eancellie under år 1529
utgångna skrifvelser och belysa företrädesvis de till en början vidt
utseende oroligheter, som då yppades flerstädes i landet och som
hufvudsakligast liade sin grund uti tillämpningen af de vid Vesterås
riksdag 1527 fattade beslut. Den tändande gnistan utgick, som vi
veta, från Vestergötland, der rikshofmästaren Thure Jönsson och
biskop Måns ledde rörelsen, men upprorsfacklan lågade först upp i
Småland, der allmogen sammanrotade sig och dråpo den nye fogden
på Nydala, Gottfried Sure, medan Jönköpings borgare till fånga togo
konungens egen syster fru Margaretha och hans med henne från
Lübeck återvändande sändeman, Wulf Gyler, med deras följe. Stadens
borgmästare och råd ställa sig i spetsen för den nya resningen och
nämnas främst i de upproriska skrifvelser, som derifrån utgingo till
olika landsändar, hvilka i sina svar ännu uppträda såsom till en viss
grad sjelfständiga stater i staten. Såväl upproret som dessa
underhandlingar, budskickningar och brefvexlingar landskapen emellan kunde
icke undgå den vaksamme konungens vetskap; men medan han
genom flitigt brefskrifvande till enskilde personer och de landsändar,
der fara var för handen eller hjelp att förvänta, samt genom trogne
tjenare och förrädare bland de upproriske hopsamlar alla upplysningar
och bevis, söker han på sitt vanliga sätt genom faderliga förmaningar,
bevekande böner och underhandlingar uppehålla orostiftarne till dess
han vunnit nog styrka att krossa dem. Man nästan häpnar öfver de
undfallande och bevekande ordalagen i hans skrifvelser och har svårt
att undertrycka ett leende, då man läser hans öppna bref till
Jönköpings stad, der han säger »Wii haffue sport ati gode men för
någhett ricthe skull, som falskeliga gik hoss eder, att Stocholm skulle
wara bestallatt och Oplandh oprest emot oss, haffue hollit wår syster,
Wlff Scriffuare och flere hennes folie wthi eder stadh tiil nogon tiid,
på thet hon och the icke skulle komma någhen sådanna hop i
hen-dher, för huilkit wij eder gunsteliga tacke och willie wetha edert
bestå igen ee huar wij kunne.» Han är ej heller alldeles obenägen
att antaga det Gottfried Sure möjligen sjelf vållat sitt öde och ställer
sig som om han ej fullt visste, eller åt minstone ej ville veta rätta
förhållandet. På detta sätt öppnar han en möjlighet för de
upproriske att, om någon tvekan eller oro öfver dådet skulle finnas, gifva
saken en mildare tydning och söker att locka dem åter till lydnad.
Han dagtingar med dem genom sina utskickade, bjuder frid och
försoning samt lofvar afhjelpa alla anledningar till klagomål att ej upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
